10 år sedan mc-olyckan på Mölndalsvägen

Det har nu gått 10 år sedan den tragiska olyckan på Mölndalsvägen då två unga människor miste livet. Jämför man med de två som avled så klarade jag mig RUSKIGT bra. Det har visserligen varit sjukt jobbigt vid många tillfällen. Faktum är att det fortfarande kan vara sjukt jobbigt men inte så ofta. För det mesta så är livet riktigt bra.

Jag tänker på min vän Linus ganska ofta och undrar hur han har det nu? Han var galet livsglad och det känns för jävligt att han skulle dö! Den andra unge killen som avled kände jag inte men det är lika hemskt ändå.

Nu har det som sagt gått 10 år precis och det har hänt mycket under den tiden. Jag har lyckats ta mig igenom en resa som startade på -3 och jag befinner mig nu på +5. Jag vet inte vart det slutar och jag är tämligen osäker på var maxpoängen ligger men jag befinner mig nu på flera +. Vissa dagar känns det som +1 och vissa som +8.

Emc-olycka, mölndalsvägen vid Lisebergfter 10 år kan jag absolut inte spela trummor i bandet igen och jag kan definitivt inte springa. Jag sjunger heller inte och jag spelar gitarr dåligt. Jag kör inte bil med manuell växellåda och jag har ett ben som är för kort och gör lite ont. Min vänstra arm är motoriskt nedsatt och svag. Min syn är helt ok men jag har fått operera ögonen så nu ser jag bara lite dubbelt. Jag har blivit nedsövd och skuren i åtskilliga gånger av diverse anledningar.

Men, om man jämför med 10 år sedan så mår jag fantastiskt bra och jag är lyckligt lottad på flera sätt. Bara det att jag bor i Sverige har varit en vinstlott bland annat med tanke på sjukvården.

Jag har det bra. Nog om mig. Jag skulle vilja att alla som kände Linus eller Viktor ägnar dem några tankar. Eller, strunt samma om ni kände dem eller inte, tänk gärna på dem ändå. Deras familjer också. Dessutom är det allhelgona och Halloween.

Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret mellan Alla helgons dag och Alla själars dag.

Denna låten tillägnar jag Linus.

3 reaktion på “10 år sedan mc-olyckan på Mölndalsvägen”

  1. Tänker på Linus dagligen. Saknar honom sjukt mycket. Orättvist att en så livsglad person miste livet. Bättre vän får man leta efter.
    Skönt att höra att det gått bra för dig.

  2. Surfade runt och hittade din blogg, tänk att det gått 10 år sedan Linus miste sitt liv…ibland är livet orättvist :/
    Glädjer mig att du numera inte ser lika mycket dubbelt, alla steg räknas stora som små 🙂 kämpa på!

  3. Oj va hemskt. Beklagar.
    Min vän va med i en tragisk olycka med, 2 dog o 2 klarade sig medan hon va i koma från december i 3-4 månader. Hon vaknade som tur va men,konsekvens fick hon.. de har gått nån månad sen hon vaknade upp hon e på rehab men inget ben och inget minne kvar, svåra hjärnskador,minns inget innan olyckan och massa år tillbaka. Ja e hennes goda vän träffade henne men hennes minne är 0% . Hon har klart och tydligt mycket kvar o återhämta sig .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *