Alla inlägg av Hjärnskadad

Uppdatering om hjärnskadan

Tiden går…

Det var nu länge sedan jag skrev om min rehabilitering efter min trafikolycka.

Livet rullar på och jag kämpar på. Jag går fortfarande hos sjukgymnast och denna gång har vi lagt fokus på balans och snabbhet i benen. Jag går nu hos Hälsa i Kubik (öppnas i ny flik). Mitt mål är att kunna småspringa till spårvagnen utan att missa den eller att ramla försökande.

Jag jobbar också 25% med en varaktig sjukskrivning. Att kunna jobba mig förmögen har jag inget större hopp om men det gör absolut inget.

Jag har fortfarande min batteridrivna lådcykel och den cyklar jag på flera gånger per vecka, till jobbet bland annat.

Förra veckan jag på återbesök hos ortoptisten för att kolla status på mina ögon. Resultatet från operationen för dubbelseendet håller i sig. Bra där.

Share This:

10 år sedan mc-olyckan på Mölndalsvägen

Det har nu gått 10 år sedan den tragiska olyckan på Mölndalsvägen då två unga människor miste livet. Jämför man med de två som avled så klarade jag mig RUSKIGT bra. Det har visserligen varit sjukt jobbigt vid många tillfällen. Faktum är att det fortfarande kan vara sjukt jobbigt men inte så ofta. För det mesta så är livet riktigt bra.

Jag tänker på min vän Linus ganska ofta och undrar hur han har det nu? Han var galet livsglad och det känns för jävligt att han skulle dö! Den andra unge killen som avled kände jag inte men det är lika hemskt ändå.

Nu har det som sagt gått 10 år precis och det har hänt mycket under den tiden. Jag har lyckats ta mig igenom en resa som startade på -3 och jag befinner mig nu på +5. Jag vet inte vart det slutar och jag är tämligen osäker på var maxpoängen ligger men jag befinner mig nu på flera +. Vissa dagar känns det som +1 och vissa som +8.

Emc-olycka, mölndalsvägen vid Lisebergfter 10 år kan jag absolut inte spela trummor i bandet igen och jag kan definitivt inte springa. Jag sjunger heller inte och jag spelar gitarr dåligt. Jag kör inte bil med manuell växellåda och jag har ett ben som är för kort och gör lite ont. Min vänstra arm är motoriskt nedsatt och svag. Min syn är helt ok men jag har fått operera ögonen så nu ser jag bara lite dubbelt. Jag har blivit nedsövd och skuren i åtskilliga gånger av diverse anledningar.

Men, om man jämför med 10 år sedan så mår jag fantastiskt bra och jag är lyckligt lottad på flera sätt. Bara det att jag bor i Sverige har varit en vinstlott bland annat med tanke på sjukvården.

Jag har det bra. Nog om mig. Jag skulle vilja att alla som kände Linus eller Viktor ägnar dem några tankar. Eller, strunt samma om ni kände dem eller inte, tänk gärna på dem ändå. Deras familjer också. Dessutom är det allhelgona och Halloween.

Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret mellan Alla helgons dag och Alla själars dag.

Denna låten tillägnar jag Linus.

Share This:

Njurstenar och njurbäckeninflammation

Ligger här på avdelning 17 på Sahlgrenska. Igen. Först låg jag inne och det har jag skrivit om här. Var sedan hemma en vecka varpå jag fick läggas in igen för en njurbäckeninflammation. Efter det besöket åkte jag hem för att avsluta min antibiotikakur och sedan var planen att jag skulle röntga och eventuellt krossa fler stenar. Jag var hemma och kunde jobba lite men jag var trött och hade svag-svag feber hela tiden. I söndags kväll åt jag min sista antibiotika och tänkte att äntligen var jag ok.

I måndags blev jag sämre och på kvällen åkte jag till vårdcentralakuten för att se om det var njurproblem eller att han kunde avfärda det som en vanlig förkylning. Jag var extremt osugen på att sitta en fjärde vända på akuten om det inte behövdes. Den läkaren var i mina ögon ett skämt och det besöket gav mig inte ett enda svar. Han var osäker och besöket avslutades med att jag fick ytterligare ett par antibiotikatabletter och rådet att åka hem och se om det skulle bli bättre. Läkaren avslutade besöket med att fråga mig: ”Känns detta ok eller vad tycker du?”.

Jaha, kunde lika gärna frågat Google och sparat några timmar…

När jag kom hem hade jag 39,3 graders feber så då var det bara att packa väskan (man måste ha med sig typ telefonladdare, tandborste, kalsonger, t-shirts och visakortet) och dra till akuten igen. Nu var jag ganska dålig och fördelen med det är att det kan skynda på processen (relativt, allt är relativt). Upp till röntgen mitt i natten och då är det bara jouröppet så det är ingen annan patient där. Svaret på röntgen resulterade i ett samtal till bak-jouren så den kirurgen fick komma in 03.00 och släppa in en kateter i min njure. Ett ganska enkelt ingrepp som klaras av med lokalbedövning. Det var inte jätteskönt men helt ok. Tog lite tid bara…

MEN, mina indicier var delvis rätt. Jag hade ett problem som inte alls hade med njurarna att göra. Jag hade nämligen dragit på mig en lunginflammation också. Lika bra. Så nu äter jag en antibiotikakur för njuren och en för lunginflammationen.

Nu ligger jag här och det är fredag. Jag skall få åka hem med en slang ut ur njuren. Innan jag får åka måste jag bara prata med läkaren om vi inte skall utreda varför jag fortfarande har så satans ont? Det är ju helgdag och då tar allt (ännu längre) tid.

Njurstenar är en typisk onödig sak. Jätteonödig. Njurbäckeninflammation är en typisk onödig sak. Jätteonödig. Ibland tänker jag att jag borde ha fått min beskärda del av sjukhusbesök och piller och operationer och illamående och smärta mm. men uppenbarligen så är det inte så. Ännu.

Summa: 4 långa vändor på akuten samt 3+5+4 dagar inlagd på Sahlgrenska.

Share This:

Njursten och hjärnskador

Jag kom hem från sjukhuset igår. För en 10 dagar sedan fick jag åka in till akuten. Jag cyklade först från jobbet till Mölndals akut. Där konstaterade dom att jag måste till Sahlgrenska. Medan jag satt i väntrummet och väntade på sjuktransport placerade jag en rejäl spya på golvet. Cykelresan till akuten var för övrigt bland de dummare sakerna jag gett mig in på. Väl på Sahlgrenska gick det ganska fort efter att jag legat en stund i fosterställning på stengolvet. Läkaren klämde på mina kulor, kände i min rumpa och knackade på revbenen och sedan sa han att jag hade njursten.

Ja, ja, ja just det. Det har jag ju haft förut och det kändes ungefär såhär. Fick ett par sprutor med voltaren och sen blev jag hemskickad. – Du kommer nog kissa ut den. Efter en vecka efter att ha tagit maxdos med Diklofenak fick jag åka in till akten igen. Dom röntgade och hittade en sten på 10x12x7 mm. – Den måste vi spränga, du får läggas in på urologen, avd. 30.

Så blev jag inlagd på sjukhus igen. Svor lite åt mig själv när jag vet att jag är riktigt usel på att dricka vatten. Jag är duktig på att dricka kaffe men den drycken innebär ju bara att man skall dricka MER vatten. Sist jag fick njursten lovade jag mig själv att dricka mer. Nu när jag återigen skaffat mig en njursten så lovar jag mig själv att dricka mer. Vatten alltså. Det går nog inte med säkerhet att säga varför man får njursten men att dricka mycket vatten har helt klart ingen negativ effekt.

En natt var jag på akuten och två nätter på avdelningen. Kalla mig udda men jag längtar emellanåt tillbaka till sjukhusen. Att vara på akuten är HELT vidrigt men när man väl kommer till en avdelning är det oftast mycket bra. Man får en säng och alla är så trevliga. En klocka kan man ringa på och är du hungrig eller törstig ordnas det mat och dryck. Har du ont kan du få hjälp. Det mesta är bra förutom att det kan vara långtråkigt och att smärtorna kan vara horribla. Såklart saknar jag ju barnen.

Börjar bli löjligt nu med mina sjukhusbesök. Jag är ganska erfaren nu. Just njursten kan man väl inte koppla samman med hjärnskadan men jag tänker faktiskt att jag kan göra det ändå.

  1. Ataxin i min arm gör att jag drar mig lite för att dricka.
  2. Min svaljproblematik har gjort (fortfarande ibland) att jag lätt sätter i halsen.
  3. Minnet är ju också påverkat så att jag exempelvis glömmer att dricka.

Jaja, nu är stenen sprängd och utkissad så vi får väl se vad som får mig till sjukhuset nästa gång:-)

Share This:

Äntligen träning igen

Ikväll har jag varit på gymmet. Jag frågade när jag senast var där? 10 April. Jösses! Över 4 månader. Så pass långt träningsuppehåll har jag nog inte haft på nästan 20 år.

Hur som helst så har jag längtat mer och mer och jag kände att jag började bli lättirriterad och lite deppig. Det var väldigt skönt att få träna lite igen. Antagligen är det väldigt viktigt både för fysiken och psyket. Det finns ju ganska mycket forskning som säger just detta så det är ju ingen nyhet direkt.

Det är ganska mycket med mycket just nu men jag skall verkligen försöka komma iväg till gymmet åtminstone 1 gång per vecka. Baby steps…

Share This:

El till min lådcykel

Jag har äntligen fått el till min lådcykel. Nu kan jag cykla på riktigt:-) Jag har skrivit lite om elektrifieringen av min Nihola på miljömärkningar.se.

Share This:

Föreläsning

Jag kan snart börja att titulera mig som föreläsare. Ikväll skall jag prata på björkbacken för en blandad skara. Eller tja, föreläsning är det väl inte utan prat. Inspirationsprat?

Var med min läkare för ett par veckor sedan och pratade inför studenter och jag har en större pratstund inplanerad efter sommaren. Prat, prat, prat. Bla, bla, bla.

Hör av er till mig om ni vill ha mig som talare/pratare. Jag kan anpassa mitt prat så det passar både brukare, personal, närstående, studenter, allmänt intresserade m.fl. (jag kan lova att det blir en hel del mer strukturerat än orden som skrivs här på bloggen).

Share This:

Livet som hjärnskadad

Livet som hjärnskadad tuffar på. Det hoppar och småspringer. Jag kan knappt hoppa och fortfarande inte småspringa men att säga att ”livet rullar på” är inte min melodi.

Jag rehabiliterar mig så gott det går men med 2 små barn så blir det varken jättemycket tid eller kraft kvar till att träna. Däremot så hävdar jag ju fortfarande att småbarn tvingar fram en annan typ av rehabilitering som man kanske inte tänker på. En bebis på höger arm och en nappflaska i vänster näve samtidigt som jag kryssar mellan diverse leksaker på golvet när jag VET att jag absolut inte får ramla…

Apropå ramla så nämnde min fru idag att det var längesedan jag ramlade. Om det beror på ökad balans, reaktionsförmåga eller att jag lärt mig att inte överskatta min fysiska kapacitet vet jag inte. Förmodligen är det en kombination av de tre.

Summa summarum: livet som hjärnskadad tuffar på.

Share This:

Dubbelseende, operation – del 2

Hur gick det då med min operation mot dubbelseendet? Det har gått bra och jag måste berätta en viktig sak. En sak som kanske kan hjälpa andra som inte lyckats rätta till sitt dubbelseende, diplopi, vare sig med hjälp av prismor eller med operation.

Låt mig visa mitt dubbelseende

diplopi Så här dubbelt såg jag innan operation.

Ortoptisten upptäckte:

dubbelsyn-2-1Min ortoptist, Sara Flodin på Mölndals sjukhus konstaterade att jag hade följande bekymmer. Förutom dubbelseendet hade jag ca. 15 graders vridning på ögonen. Detta kallas cyclotorsion.

Hon föreslog en operation

De har sett att det ofta kan hjälpa att korrigera bilderna så att det blir rakt för att hjärnan skall lyckas få ihop bilderna igen. Alltså, inte bry sig om att flytta bilderna vare sig i höjdled eller sidled. Jag var väldigt skeptiskt till att det skulle funka men jag blev övertalad.

Minskade vridningen avsevärt

dubbelsyn-3Jag var och mätte resultatet och läkaren hade minskat vridningen från 15 grader till ungefär 4 grader.

Resultat

dubbelsyn-4Det funkar. Hjärnan får numera ihop sakerna.

Nya rön?

Läkaren berättade för mig att det fortfarande är ganska okänt bland läkare och ortoptister att det går att rätta till dubbelseende på detta sätt. De försöker att sprida kunskapen för att på så sätt kunna hitta fler som kan bli av med sin dubbelsyn. Det gäller ju naturligtvis inte alla men det finns kanske någon som kan bli hjälpt av denna informationen.

Det är inte perfekt för mig ännu. Jag ser fortfarande lite dubbelt på kvällarna och när jag är trött. Då orkar helt enkelt inte hjärnan hålla ihop bilderna men det är redan MYCKET bättre och det är inte speciellt många veckor sedan min operation och jag tänker att det nog kommer bli hur bra som helst,

Hoppas detta kan hjälpa någon! Läkaren som opererade mig heter Per Karlsson och ortoptisten som uppmärksammade problemet heter Sara Flodin. Bägge jobbar på Mölndals sjukhus. Tack Per och Sara!

Share This:

Operation mot dubbelseende

Nu har det gått två veckor sedan min operation mot dubbelseende. Skelningsoperation. Ögat är bara lite rött nu och nästan lika stort som det andra. Det är lite för tidigt att säga exakt hur bra det kommer att bli med mitt dubbelseende men det är i princip bra! Jag ser lite dubbelt men det är riktigt bra om man jämför med innan. Då använder jag vanliga glasögon utan någon prisma inslipad.

Träffade läkaren i måndags och han var riktigt nöjd. ”Vad glad jag blir!” sa han. Tur jag träffade honom så att han kunde operera mig och få bort mitt asjobbiga dubbelseende!

Share This: