Kategoriarkiv: Blogg för rehabilitering

Ner i narkosen. Igen.

Imorgon skall jag återigen få sjunka ner i djup sömn. Denna gång är det ögonläkaren som skall skära i mig. Han skall försöka få bukt med mitt förbannade dubbelseende. Jag har skämtat om det en del genom åren men jag börjar bli ganska trött på det. Exempelvis har jag saknat att läsa en bok.

Risken är ju att jag kommer sakna mitt dubbelseende om det försvinner men det är en risk jag är villig att ta.

Håll tummarna för mig imorgon. Mina vänner kommer kanske plötsligt att minska markant i antal men de 50% som blir kvar kommer att ge ett stabilare intryck.

Share This:

Oops, I did it again.

På jobbet idag så kände jag (tydligen) att det var dags att ramla lite. Gick lugnt och fint med min lunchtallrik när jag snubblade.

•    Svosch! Fort som … gick det. I stundens hetta tänkte jag att jag tar emot mig med huvudet.
•    Pang! Huvudet kunde inte dämpa fallet fullt ut.
•    Wham! Jag tar emot mig med armen emot porslinstallriken.
•    Aj! Det funkade inte alls…

När vi väntar på ambulansen kommer polisen. De dyker tydligen alltid upp när det är en olycka på arbetsplatsen. Polisen konstaterade att det var en olycka och de sa inte rakt ut att jag skulle sluta ramla men jag såg hur de tänkte. Ambulansen tog med mig till sjukhuset, de skulle ändå åt det hållet 🙂

dags att ramlaLäkaren konstaterade att huvudet var okej. Okej i den bemärkelsen att jag inte var mycket mer trasig än innan… Kanske lite buckligare men okej. Efter att hon sytt ihop min arm kunde jag promenera ut till pressbyrån och köpa en macka och en dubbel espresso (jag fick ju ingen lunch).

 

Med denna lilla historia vill jag bara tala om att vardagsspänningen som hjärnskadad fortgår. Så länge mina reflexer uteblir kommer såna här uppfriskande äventyr att uppstå! Jippie(?)

Share This:

Nu gör det ont…

I onsdags förra veckan när min son skulle vila i sin vagn somnade jag samtidigt på golvet. När jag vaknade efter 20 min och tog mig upp till stående position tyckte tydligen mitt vänstra ben att 20 min var för kort sömn. Det sov alltså vidare. Att det sov märkte jag först när jag började gå framåt. Ner mot det hårda golvet for jag.

Min fru, som låg och läste i ett annat rum, hörde bara ett PANG och ett stön. Möjligtvis hördes några väl utvalda svordomar också. Det jag kände, och minns mest, var det där panget när mitt huvud försökte bromsa fallet genom att ta emot sig i betonggolvet. Min hjärnskada sätter ju tydligen käppar i hjulet för alla normala reflexer och vägrar att försöka fånga fallet med en arm eller något annat lämpligt. Neej, huvudet skall fånga kroppen. Bra!

Huvudet klarade sig dock hyfsat men dagen efter kände jag smärta i ena axeln. Hur axeln är inblandad i fallet kan jag inte svara på. Nu har det gått nästan en vecka och jag har bitit ihop så gott det går. Imorgon skall jag till vårdcentralen och kolla upp vad det kan vara. Förmodligen är det inget man kan göra men dom tyckte jag skulle komma in. Det gör otrevligt jätteont och min drake jag har på axeln har fått en gul ansiktsfärg.

Att ramla är alltid lika kul. Tack hjärnskadan för att du låter mig ha så kul.

Share This:

Ny låt

Nu har jag äntligen fått min låt inspelad och mixad. Det tog ett tag men nu är den här:-)

Sång av Christina Carlsson. Producerad av Matti och Lars Wallgren.
Läs mer här: http://loveall.se/musik/matti-feat-christina-carlsson/

Share This:

Vinter och förkylning

Det är tråkigt när man vill träna och kämpa men att hela tiden bli tillbakahållen av något så onödigt som en vanlig förkylning.

Jag kommer igång på ett bra sätt. Tränar hårt, har mera ork och känner att nu är det kanske dags att jag exempelvis lär mig att springa. Men så. Pang! Nyser och hostar och snuvar och har ont i huvudet och sover sämre och tappar lusten och tappar orken. Förkylningarna letar sig till min kropp liksom blodtörstiga fästingar. När man till slut lyckas rycka bort den så kommer det en ny och klamrar sig fast.

Hela tiden får jag bygga upp en ny motivation och en ny lusta. Nu skall jag ge denna förkylningen helgen på sig att dra åt hell…. och förhoppningsvis kan jag träna igen nästa vecka. Är allt som vanligt så hinner jag träna typ 2-3 pass nästa vecka innan jag får en ny käftsmäll…

Share This:

Jag lever

Jag lever i allra högsta grad. Jag har bara haft lite taskig motivation att uppdatera bloggen. Blir lite trött av regnet och mörkret. Längtar till våren. I måndags var jag med min neuroläkare och pratade för arbetsterapi- och sjukgymnast-studenter. Tror att det kan vara nyttigt för studenterna att få träffa och höra en hjärnskadad berätta om rehabiliteringsresan som man vanligtvis får vara med om efter en sådan här typ av hjärnskada…

Kolla vilken fin bild!


Share This:

Hjärnskadad på spotify

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och lagt ut min musik på spotify. Denna skivan med 5 låtar spelades in 2005. Alltså strax innan olyckan som resulterade i en paus med mitt musicerande. Pausen är fortfarande aktiv men jag tänker att den får sluta upp att hålla mig tillbaka snart. Det är visserligen skönt att ta en paus ibland men både min fysiska och min psykiska kropp vill gärna återuppta musiken snart.

Visst gör jag lite musik nu också men nuförtiden är det inte jag som låter. Lite exempel på musiken kan ni ju hitta på loveall.se och faktum är att musikern och trummisen Måns sitter och mixar mitt senaste alster just nu. Det skall jag lägga ut så snart det är färdigt. Har fått äran att jobba med riktigt duktiga musiker plus att låten går i 5/4-takt vilket jag diggar så mycket. Skall bli kul att se om någon tycker om den låten…

Här är då ”Matti goes pop” på spotify


Share This:

Dagens IT-fråga, Avatar / Gravatar

Idag skall min blogg inte handla om hjärnskador alls. Inte rehabilitering heller. Funderade lite på detta med så kallade avatarer eller gravatarer. Om du är en person som kommenterar på mycket bloggar m.m. kanske du tycker det är kul att en liten bild eller ikon dyker upp vid din kommentar. Många bloggar har stöd för att visa avatarer. Även om det gör att sidan laddas lite långsammare och inte är så bra ur SEO-perspektiv m.m. kan man ofta välja att visa dessa avatarer.

Hur gör man för att visa sin avatar / gravatar då?

Man skapar ett konto på gravatar.com där man laddar upp en bild. Bry dig inte om formatet för du kan beskära bilden på hemsidan. Varje gång du kommenterar något på en blogg visas din bild som är kopplat till den epostadressen du använder. Du kan registrera flera epostadressergravatar.com för att på så vis visa olika bilder beroende på vilken sajt du kommenterar på. På detta sätt kan du även väja att INTE visa en avatar om du på bloggen skriver in en epostadress som inte har någon bild kopplad till sig…

Share This:

Ingen inspiration

Även som hjärnskadad kan man ha luckor i inspirationen. Idag är en sådan dag när jag inte har lust med något. Tänkte gå och träna men det har jag ingen lust med. Borde städa men det har jag ingen lust med. Vill ta en dusch men då måste jag vika ihop tvätten som hänger där först. Och det har jag ingen lust med. Beställde en billig iphonedocka så jag enkelt kan lyssna på musik med stereon via iphone. Kunde välja expressfrakt för 29:- och få dockan imorgon men att betala frakt för en hundrafyrtioniokronorspryl hade jag ingen lust med. Så jag valde snigelfrakt så nu får jag vänta 5-7 dagar och det har jag ingen lust med. Snart skall jag hämta min son på dagis och jag kan ta med gossen till vårt lokala fik och dela på en juice och kanske ta en minikaka var. Det har blivit en grej som vi gör ganska ofta men det är lika mysigt varje gång. DET har jag lust med. Ikväll skall jag även se på fotboll på tv och det har jag lite lust med.

Share This:

Sjukgymnast inbokad

Nu har det återigen blivit dags för en träningsperiod hos sjukgymnasten. Går på fungera i Göteborg. Tyvärr har min sjukgymnast jag varit hos innan slutat men det finns ju fler. Kanske är det bara bra med en frisk fläkt som kan angripa mina problem på nya sätt.

Var på gymmet i morse och kände att jag har ”slappat” länge nog. Hoppas att jag får en stentuff sjukgymnast som kan säga till mig på skarpen. Jag behöver lite vassa armbågar och pekpinnar. Nu får det vara slut på den enkla träningen och den jobbiga får gärna börja på riktigt… Skulle gärna vilja vara både fysiskt och psykiskt slut när jag går där ifrån. Måhända låter jag en smula udda men jag vill ju gärna att det händer saker.

Kanske går det att jämföra lite med att tatuera sig. När jag är där och blir inplastad och är allmänt trött och svettig så säger jag ”aldrig mer”. Sedan sitter man där igen och svär att ”aldrig mer”. Dyrt är det också.

Sjukgymnasten kan man ju gå till på högkostnadskortet men det är lika jobbigt i stunden för det. Jobbigt men kul.

Share This: