Etikettarkiv: Energi

Jag jobbar på…

Har inte bloggat på länge men jag måste bara skriva att livet tragglar på. Tragglar? Hoppar och småspringer mera. Tja, det är allmänt bra. Jag kämpar på och tränar och cyklar och spelar och sjunger och diskar och lagar mat och sover och äter. Skall skriva lite mera snart men just nu har jag en liten sommarpaus i skrivandet. Allt flyter på men rehabiliteringskampen upphör aldrig. Kampen blir lättar och lättare men den tar nog inte slut på länge.

Fortsätt att kämpa alla ni därute och unna er samtidigt lite lugn och ro! Här är min fågel.

Fågel fenix av Niki

http://www.heidihaytattoo.com/#/niki/

Share This:

Smärtsam påminnelse

Var i Lund och Malmö i veckan. Det var trevligt. I söndags fick jag ont under min högra häl. Det blev värre och värre och det gjorde riktigt (–svordom–) ont när jag gick. I tisdags när vi kom till Lund så gjorde det ont. I onsdags när vi var i Malmö gjorde det ont. I torsdags gjorde det ont. Idag gör det inte ont.

Vet inte vad det handlade om. Kanske skulle jag få mig en trevlig påminnelse om hur det är att ha ont?

Utöver detta kan jag upplysa om att folk är vansinnigt dåliga på att plocka upp bajset efter sina hundar både i Lund och Malmö. För övrigt tycker jag bra om bägge städerna. Lådcyklar är vanliga och det är trevligt!

Share This:

Nyfiken på livet

Önskar ibland att man skulle vara lite mer nyfiken på livet. Observerade mitt barn. Jösses vad det undersöks och grejas med allt. Nästan allting är kul och spännande och han verkar upptäcka nya saker hela tiden. Själv kan jag ibland känna mig ganska svårroad och grå. I alla fall om jag jämför mig med barn. Det är ju inte så konstigt men likväl är det också lite tråkigt.

Tänk om man kunde se en bil för 47:e gången på en timma och omedelbart sträcka ut handen och peka, säga brrum-brum och le stort. Måhända kul för en själv men ganska jobbigt för omgivningen. Ni kanske förstår vad jag menar dock. Lite mer nyfikenhet och glädje i vardagen. Jag tycker ändå att jag är ganska glad men jag skulle vilja ha mer! Leva mer för stunden och i nuet…

Share This:

Skrämmande och tragiskt

Min fru gjorde en tråkig upptäckt igår.

Jag älskar ju att träna. Tycker om att träna ordentligt och jag skall gärna vara lite jättetrött efter ett pass. DÅ har jag tränat på riktigt. Under flera år nu har jag drabbats av kraftiga nysattacker med extrem trötthet som följd. Jag har undersökt massa teorier om olika former av allergier. Dammallergisk? Allergisk mot pollen? Hyacinter? Citrusfrukter? Pälsdjur? Gräs? Tejp? Målarfärg? Hudkräm? Dansbandsmusik? Trycksvärta? Kontanter? Benskörhet?

Pollen ÄR jag känslig mot men det är underligt när allergin sätter igång i oktober…

Ganska nyligen var jag hos läkaren och efter ett par tester konstaterade han att jag INTE har någon obskyr näringsbrist och att jag INTE är allergisk mot kvalster. Konstigt? Något måste det ju vara!

Nu har jag varit sjuk ett par veckor och således inte heller varit på gymmet. Tadaa! Inga som helst nysattacker… Allergisk mot träning?

Detta kan ju då bero på 4 saker.

  1. Tränar för hårt
  2. Äter för dåligt
  3. Vilar för lite
  4. En kombination av ovanstående

Nu är jag frisk igen efter min period av halsont och feber och jag får väl gå till gymmet och testa om jag blir nysig och trött igen… Förmodligen är det alternativ nummer 4 som stämmer bäst. När jag hade min personliga tränare på gymmet sa hon flertalet gånger till mig att jag måste äta mer och få i mig mer energi. Men, förmodligen är det alternativ nummer 4 som stämmer bäst. Vad säger man? Skrämmande och tragiskt!

Share This:

Ett år går så fort

Idag fyller min son 1 år. Känns konstigt för tiden bara rusar förbi. Man får passa sig så att man inte bara flyter med. Då går dagarna om möjligt ÄNNU fortare. Det är intressant att se vad mitt lilla barn har lärt sig på ett år. Utvecklats från en grönsak till något väldigt levande. Själv var jag en grönsak för några år sedan. Man måste ju undra hur långt i min utveckling jag hade kommit om jag varit lika idog som min son.

Tänker jag SÅ känner jag mig genast lite lat. Det borde jag inte göra för jag har inte varit jättelat. Man kan tänka så här. Ett barn som åldras från 0 till 1 år har ju blivit ofantligt mycket äldre. Om man tar det i beräkning så har han inte lärt sig speciellt mycket. Att lära sig säga lite ljud och att kunna gå är väl inte så märkvärdigt om man dessutom inser att det faktiskt tagit HELA livet att lära sig. Att allting dessutom är nytt och spännande får man också väga in. Jag får ju träna på saker jag redan lärt mig en gång.

Personligen har jag det senaste året åldrats från 32 till 33 år. Jag har alltså i runda slängar blivit 3% äldre.  Jag skulle ju gissa på att jag blivit MINST 3% ”friskare”. Iallafall om man räknar in både kropp och psyke och själ.

Slutsats:

Jag har utvecklats tillräckligt det senaste året. Jag har åstadkommit vad som kunde förväntas av mig och vad många skulle tycka var rimligt. Min son däremot har inte lärt sig speciellt mycket…

Share This:

Nu blir det ljusare

Det har gått riktigt fort i år. Som vanligt fast lite snabbare. Antagligen är det delvis pga det milda vädret som har gjort att det fortfarande känns som höst men det är faktiskt så att det vänder nu!

http://www.smhi.se/nyhetsarkiv/snart-vander-det-1.9000 (väldigt snart).

Share This:

Nu, det är problem.

Jag har ett litet dilemma. Jag har ingen riktig plan med mitt liv. Alltid tidigare har jag haft diverse planer. När jag var riktigt liten skulle jag bli bagare. När jag var 15 skulle jag bli skateboardproffs. När jag var 18 var det musiker som gällde. Snowboard, musik, 3D-animatör, dataspelsutvecklare, mer musik, webdesigner, mer animation… Osv.

Alltid har jag haft något som lockat och hägrat långt där borta. En dag kom in olycka in i bilden och stökade till allting. Sedan dess har min plan med mig själv varit att ”bli bättre”. Nu skulle jag vilja påstå att ”jag är bättre” och då vill jag gärna ha något nytt att sträva efter. Missförstå mig inte nu, jag har en massa bra saker i livet men jag har inga direkta mål vad gäller mig själv. Klart att man alltid kan bli ”ännu bättre” men det får komma krypandes, sakta men säkert, vid sidan om.

Jaja, nu är jag då inne i en fas där jag måste komma på vad jag vill hålla på med. Det kan ofta bli ganska bra när jag väl hittat något jag brinner för men jag måste bara hitta något att brinna för. Får se vad det blir…

Share This:

Akta huvudet, akta, akta.

Akta ert lilla huvud. Sätt inte på ungen cykelhjälm men cykla själv utan. Ha hjälm när du åker skidor och snowboard. Dyk inte i vattnet där det är för grunt. Slå inte dig själv med hårda objekt. Framför allt, slå inte andra människor. Huvudet är lite ömtåligt och hjärnskador är INTE att leka med. Jobbigt.

Jag mår bra. Det blir bättre hela tiden. Man kan ibland tycka att det går segt men för ett tag sedan passerade jag en punkt som gör att jag faktiskt inte tänker speciellt ofta på att jag har en hjärnskada. Visst finns det stunder och situationer då det blir ganska uppenbart att jag fortfarande har ganska stora problem efter mina skador men en kombination av acceptans, glömska och att jag vant mig gör att jag inte tänker på det. Med glömska menar jag att jag glömt hur livet brukade se ut och hur det var att inte ha några fysiska eller kognitiva bekymmer.

Det enda som egentligen verkligen stör mig är musiken. Att jag inte kan spela eller sjunga längre. Lite kan jag men det är lite det. saknar trummorna och bandet. Saknar att spela gitarr och sjunga. Det kommer väl förhoppningsvis också tillbaka. Har alltid sagt att jag skall bli en cool gammal jazztrummis och så blir det nog!

På något vis anser jag att man är återställd när man inte längre bryr sig eller tänker på att man är ”sjuk”. Förutom detta med musiken så är jag snart där…

Share This:

6 månader av övning

Idag är det min sons halvårsdag. Ja, tiden går! Dagarna rullar på. Ibland kan jag fundera lite på ett barns utveckling jämfört med min egen. Det känns ibland som att han har lärt sig mer på 6 månader än vad jag lärt mig på 3 år. Det kanske inte stämmer och OM det stämmer så beror det nog mycket på att han över dygnet runt (när han inte äter eller sover). Just nu är det krypträning och jävlar vad han övar! Han kryper tills han är helt röd om knäna och till slut måste man tvinga honom att ta en paus när han blir arg, sur och ganska vansinnig över att det inte går så bra som han vill.

Om vi då tar detta med att jag gärna vill kunna springa så kan jag utan att ljuga säga att jag kanske övar 1/100 så mycket som han. Inte så konstigt att det tar lite tid för mig…

Share This:

Träning på gymmet…

Var igår på gymmet. Av olika anledningar har jag inte varit där på ett tag. Jag har dessutom slarvat med maten. Detta resulterar i att jag blir trött och slö. Det kan verka vara ett lyxproblem men jag har dessutom gått ner några kilon. Nu är det slut på detta. Äter mycket smör i gröten på morgonen och försöker få i mig så mera mat. Min fru får ofta påminna mig att äta;-)

Tänkte att det var ett par veckor sedan jag var på gymnastiksalen men jag frågade och det var mer än ett par veckor sedan. 17 juni. Tiden går visst rätt fort!

Man kan ju känna att det bär emot att betala 100 kr om man bara vill gymma en gång men om man då och då låter det gå ”ett par veckor” mellan gångerna så kostar det ju helt plötsligt 495 kr för ett engångspass. Återigen konstaterade jag att ha sådana här abonnemang och prenumerationer på autogiro är en helt lysande affärsstrategi. Man tänker inte på avgiften och det bara rullar på. Kanske betalar man också för att ha möjligheten att träna.

Jajaja. Nu är det ordning på torpet igen dock. Kroppen behöver dessutom sådana här pauser. Kroppen och sinnet.

Share This: