Etikettarkiv: Hjärnskada

Uppdatering om hjärnskadan

Tiden går…

Det var nu länge sedan jag skrev om min rehabilitering efter min trafikolycka.

Livet rullar på och jag kämpar på. Jag går fortfarande hos sjukgymnast och denna gång har vi lagt fokus på balans och snabbhet i benen. Jag går nu hos Hälsa i Kubik (öppnas i ny flik). Mitt mål är att kunna småspringa till spårvagnen utan att missa den eller att ramla försökande.

Jag jobbar också 25% med en varaktig sjukskrivning. Att kunna jobba mig förmögen har jag inget större hopp om men det gör absolut inget.

Jag har fortfarande min batteridrivna lådcykel och den cyklar jag på flera gånger per vecka, till jobbet bland annat.

Förra veckan jag på återbesök hos ortoptisten för att kolla status på mina ögon. Resultatet från operationen för dubbelseendet håller i sig. Bra där.

Share This:

10 år sedan mc-olyckan på Mölndalsvägen

Det har nu gått 10 år sedan den tragiska olyckan på Mölndalsvägen då två unga människor miste livet. Jämför man med de två som avled så klarade jag mig RUSKIGT bra. Det har visserligen varit sjukt jobbigt vid många tillfällen. Faktum är att det fortfarande kan vara sjukt jobbigt men inte så ofta. För det mesta så är livet riktigt bra.

Jag tänker på min vän Linus ganska ofta och undrar hur han har det nu? Han var galet livsglad och det känns för jävligt att han skulle dö! Den andra unge killen som avled kände jag inte men det är lika hemskt ändå.

Nu har det som sagt gått 10 år precis och det har hänt mycket under den tiden. Jag har lyckats ta mig igenom en resa som startade på -3 och jag befinner mig nu på +5. Jag vet inte vart det slutar och jag är tämligen osäker på var maxpoängen ligger men jag befinner mig nu på flera +. Vissa dagar känns det som +1 och vissa som +8.

Emc-olycka, mölndalsvägen vid Lisebergfter 10 år kan jag absolut inte spela trummor i bandet igen och jag kan definitivt inte springa. Jag sjunger heller inte och jag spelar gitarr dåligt. Jag kör inte bil med manuell växellåda och jag har ett ben som är för kort och gör lite ont. Min vänstra arm är motoriskt nedsatt och svag. Min syn är helt ok men jag har fått operera ögonen så nu ser jag bara lite dubbelt. Jag har blivit nedsövd och skuren i åtskilliga gånger av diverse anledningar.

Men, om man jämför med 10 år sedan så mår jag fantastiskt bra och jag är lyckligt lottad på flera sätt. Bara det att jag bor i Sverige har varit en vinstlott bland annat med tanke på sjukvården.

Jag har det bra. Nog om mig. Jag skulle vilja att alla som kände Linus eller Viktor ägnar dem några tankar. Eller, strunt samma om ni kände dem eller inte, tänk gärna på dem ändå. Deras familjer också. Dessutom är det allhelgona och Halloween.

Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret mellan Alla helgons dag och Alla själars dag.

Denna låten tillägnar jag Linus.

Share This:

Föreläsning

Jag kan snart börja att titulera mig som föreläsare. Ikväll skall jag prata på björkbacken för en blandad skara. Eller tja, föreläsning är det väl inte utan prat. Inspirationsprat?

Var med min läkare för ett par veckor sedan och pratade inför studenter och jag har en större pratstund inplanerad efter sommaren. Prat, prat, prat. Bla, bla, bla.

Hör av er till mig om ni vill ha mig som talare/pratare. Jag kan anpassa mitt prat så det passar både brukare, personal, närstående, studenter, allmänt intresserade m.fl. (jag kan lova att det blir en hel del mer strukturerat än orden som skrivs här på bloggen).

Share This:

Livet som hjärnskadad

Livet som hjärnskadad tuffar på. Det hoppar och småspringer. Jag kan knappt hoppa och fortfarande inte småspringa men att säga att ”livet rullar på” är inte min melodi.

Jag rehabiliterar mig så gott det går men med 2 små barn så blir det varken jättemycket tid eller kraft kvar till att träna. Däremot så hävdar jag ju fortfarande att småbarn tvingar fram en annan typ av rehabilitering som man kanske inte tänker på. En bebis på höger arm och en nappflaska i vänster näve samtidigt som jag kryssar mellan diverse leksaker på golvet när jag VET att jag absolut inte får ramla…

Apropå ramla så nämnde min fru idag att det var längesedan jag ramlade. Om det beror på ökad balans, reaktionsförmåga eller att jag lärt mig att inte överskatta min fysiska kapacitet vet jag inte. Förmodligen är det en kombination av de tre.

Summa summarum: livet som hjärnskadad tuffar på.

Share This:

Dubbelseende, operation – del 2

Hur gick det då med min operation mot dubbelseendet? Det har gått bra och jag måste berätta en viktig sak. En sak som kanske kan hjälpa andra som inte lyckats rätta till sitt dubbelseende, diplopi, vare sig med hjälp av prismor eller med operation.

Låt mig visa mitt dubbelseende

diplopi Så här dubbelt såg jag innan operation.

Ortoptisten upptäckte:

dubbelsyn-2-1Min ortoptist, Sara Flodin på Mölndals sjukhus konstaterade att jag hade följande bekymmer. Förutom dubbelseendet hade jag ca. 15 graders vridning på ögonen. Detta kallas cyclotorsion.

Hon föreslog en operation

De har sett att det ofta kan hjälpa att korrigera bilderna så att det blir rakt för att hjärnan skall lyckas få ihop bilderna igen. Alltså, inte bry sig om att flytta bilderna vare sig i höjdled eller sidled. Jag var väldigt skeptiskt till att det skulle funka men jag blev övertalad.

Minskade vridningen avsevärt

dubbelsyn-3Jag var och mätte resultatet och läkaren hade minskat vridningen från 15 grader till ungefär 4 grader.

Resultat

dubbelsyn-4Det funkar. Hjärnan får numera ihop sakerna.

Nya rön?

Läkaren berättade för mig att det fortfarande är ganska okänt bland läkare och ortoptister att det går att rätta till dubbelseende på detta sätt. De försöker att sprida kunskapen för att på så sätt kunna hitta fler som kan bli av med sin dubbelsyn. Det gäller ju naturligtvis inte alla men det finns kanske någon som kan bli hjälpt av denna informationen.

Det är inte perfekt för mig ännu. Jag ser fortfarande lite dubbelt på kvällarna och när jag är trött. Då orkar helt enkelt inte hjärnan hålla ihop bilderna men det är redan MYCKET bättre och det är inte speciellt många veckor sedan min operation och jag tänker att det nog kommer bli hur bra som helst,

Hoppas detta kan hjälpa någon! Läkaren som opererade mig heter Per Karlsson och ortoptisten som uppmärksammade problemet heter Sara Flodin. Bägge jobbar på Mölndals sjukhus. Tack Per och Sara!

Share This:

Operation mot dubbelseende

Nu har det gått två veckor sedan min operation mot dubbelseende. Skelningsoperation. Ögat är bara lite rött nu och nästan lika stort som det andra. Det är lite för tidigt att säga exakt hur bra det kommer att bli med mitt dubbelseende men det är i princip bra! Jag ser lite dubbelt men det är riktigt bra om man jämför med innan. Då använder jag vanliga glasögon utan någon prisma inslipad.

Träffade läkaren i måndags och han var riktigt nöjd. ”Vad glad jag blir!” sa han. Tur jag träffade honom så att han kunde operera mig och få bort mitt asjobbiga dubbelseende!

Share This:

Ner i narkosen. Igen.

Imorgon skall jag återigen få sjunka ner i djup sömn. Denna gång är det ögonläkaren som skall skära i mig. Han skall försöka få bukt med mitt förbannade dubbelseende. Jag har skämtat om det en del genom åren men jag börjar bli ganska trött på det. Exempelvis har jag saknat att läsa en bok.

Risken är ju att jag kommer sakna mitt dubbelseende om det försvinner men det är en risk jag är villig att ta.

Håll tummarna för mig imorgon. Mina vänner kommer kanske plötsligt att minska markant i antal men de 50% som blir kvar kommer att ge ett stabilare intryck.

Share This:

Oops, I did it again.

På jobbet idag så kände jag (tydligen) att det var dags att ramla lite. Gick lugnt och fint med min lunchtallrik när jag snubblade.

•    Svosch! Fort som … gick det. I stundens hetta tänkte jag att jag tar emot mig med huvudet.
•    Pang! Huvudet kunde inte dämpa fallet fullt ut.
•    Wham! Jag tar emot mig med armen emot porslinstallriken.
•    Aj! Det funkade inte alls…

När vi väntar på ambulansen kommer polisen. De dyker tydligen alltid upp när det är en olycka på arbetsplatsen. Polisen konstaterade att det var en olycka och de sa inte rakt ut att jag skulle sluta ramla men jag såg hur de tänkte. Ambulansen tog med mig till sjukhuset, de skulle ändå åt det hållet 🙂

dags att ramlaLäkaren konstaterade att huvudet var okej. Okej i den bemärkelsen att jag inte var mycket mer trasig än innan… Kanske lite buckligare men okej. Efter att hon sytt ihop min arm kunde jag promenera ut till pressbyrån och köpa en macka och en dubbel espresso (jag fick ju ingen lunch).

 

Med denna lilla historia vill jag bara tala om att vardagsspänningen som hjärnskadad fortgår. Så länge mina reflexer uteblir kommer såna här uppfriskande äventyr att uppstå! Jippie(?)

Share This:

Nu gör det ont…

I onsdags förra veckan när min son skulle vila i sin vagn somnade jag samtidigt på golvet. När jag vaknade efter 20 min och tog mig upp till stående position tyckte tydligen mitt vänstra ben att 20 min var för kort sömn. Det sov alltså vidare. Att det sov märkte jag först när jag började gå framåt. Ner mot det hårda golvet for jag.

Min fru, som låg och läste i ett annat rum, hörde bara ett PANG och ett stön. Möjligtvis hördes några väl utvalda svordomar också. Det jag kände, och minns mest, var det där panget när mitt huvud försökte bromsa fallet genom att ta emot sig i betonggolvet. Min hjärnskada sätter ju tydligen käppar i hjulet för alla normala reflexer och vägrar att försöka fånga fallet med en arm eller något annat lämpligt. Neej, huvudet skall fånga kroppen. Bra!

Huvudet klarade sig dock hyfsat men dagen efter kände jag smärta i ena axeln. Hur axeln är inblandad i fallet kan jag inte svara på. Nu har det gått nästan en vecka och jag har bitit ihop så gott det går. Imorgon skall jag till vårdcentralen och kolla upp vad det kan vara. Förmodligen är det inget man kan göra men dom tyckte jag skulle komma in. Det gör otrevligt jätteont och min drake jag har på axeln har fått en gul ansiktsfärg.

Att ramla är alltid lika kul. Tack hjärnskadan för att du låter mig ha så kul.

Share This:

Jag lever

Jag lever i allra högsta grad. Jag har bara haft lite taskig motivation att uppdatera bloggen. Blir lite trött av regnet och mörkret. Längtar till våren. I måndags var jag med min neuroläkare och pratade för arbetsterapi- och sjukgymnast-studenter. Tror att det kan vara nyttigt för studenterna att få träffa och höra en hjärnskadad berätta om rehabiliteringsresan som man vanligtvis får vara med om efter en sådan här typ av hjärnskada…

Kolla vilken fin bild!


Share This: