Etikettarkiv: Hjärnskada

Hjärnskadad på spotify

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och lagt ut min musik på spotify. Denna skivan med 5 låtar spelades in 2005. Alltså strax innan olyckan som resulterade i en paus med mitt musicerande. Pausen är fortfarande aktiv men jag tänker att den får sluta upp att hålla mig tillbaka snart. Det är visserligen skönt att ta en paus ibland men både min fysiska och min psykiska kropp vill gärna återuppta musiken snart.

Visst gör jag lite musik nu också men nuförtiden är det inte jag som låter. Lite exempel på musiken kan ni ju hitta på loveall.se och faktum är att musikern och trummisen Måns sitter och mixar mitt senaste alster just nu. Det skall jag lägga ut så snart det är färdigt. Har fått äran att jobba med riktigt duktiga musiker plus att låten går i 5/4-takt vilket jag diggar så mycket. Skall bli kul att se om någon tycker om den låten…

Här är då ”Matti goes pop” på spotify


Share This:

Sjukgymnast inbokad

Nu har det återigen blivit dags för en träningsperiod hos sjukgymnasten. Går på fungera i Göteborg. Tyvärr har min sjukgymnast jag varit hos innan slutat men det finns ju fler. Kanske är det bara bra med en frisk fläkt som kan angripa mina problem på nya sätt.

Var på gymmet i morse och kände att jag har ”slappat” länge nog. Hoppas att jag får en stentuff sjukgymnast som kan säga till mig på skarpen. Jag behöver lite vassa armbågar och pekpinnar. Nu får det vara slut på den enkla träningen och den jobbiga får gärna börja på riktigt… Skulle gärna vilja vara både fysiskt och psykiskt slut när jag går där ifrån. Måhända låter jag en smula udda men jag vill ju gärna att det händer saker.

Kanske går det att jämföra lite med att tatuera sig. När jag är där och blir inplastad och är allmänt trött och svettig så säger jag ”aldrig mer”. Sedan sitter man där igen och svär att ”aldrig mer”. Dyrt är det också.

Sjukgymnasten kan man ju gå till på högkostnadskortet men det är lika jobbigt i stunden för det. Jobbigt men kul.

Share This:

Livet blir inte alltid som man tänkt…

Kom ihåg! Allt i livet går inte att planera. Man kan ha ambitionen och viljan att göra det. Jag tycker självklart att det är bra att ha en plan. Men vissa saker kan man inte styra över. Exempelvis hade jag INTE med i planeringen att jag skulle bli påkörd men det blev jag…

Det kan handla om helt andra saker än otrevliga olyckor. Det kan var små saker eller extremt stora saker men det handlar nog i slutändan att bara acceptera det som hänt (eller inte hänt) och göra det bästa av situationen. Måhända blev det en ordentlig omruskning av tillvaron men det behöver inte bara vara dåligt. Kanske t.o.m. bra?

Jag tycker åtminstone man kan se det som intressant. Jag kan tycka att det som hände mig har varit intressant. Helt värdelöst och skitjobbigt MEN intressant och det är viktigt att komma ihåg att det blir bättre. Inte alltid men ofta. Numera har jag inte speciellt mycket smärta längre. Jag har gift mig och har en älskad son. Jag kan gå bättre. Jag kan simma 7 meter. Jag kan inte spela trummor eller sjunga. Jag ser dubbelt. Min vänstersida är fortfarande kass. M.m.

Listan kan göras lång men det jag återigen vill påpeka är att det är intressant. Jag är glad och livet flyter på. En del saker i livet är riktigt jobbiga men mycket i livet är bra. En viktig egenskap som människa är nog att faktiskt kunna få sina planer kraschade och sin tillvaro omruskad men ändå kunna promenera vidare längs stigen så att man kan nå dit men vill. Jag säger inte att jag är någon expert på detta eller att jag har gjort det speciellt bra men jag gör mitt bästa och det kanske är gott nog. Har man försökt tror jag man sover gott om natten.

Nu skolar jag in min son på dagis och jag är trött. Måste krypa till kojs. Gonatt!

Share This:

Jag jobbar på…

Har inte bloggat på länge men jag måste bara skriva att livet tragglar på. Tragglar? Hoppar och småspringer mera. Tja, det är allmänt bra. Jag kämpar på och tränar och cyklar och spelar och sjunger och diskar och lagar mat och sover och äter. Skall skriva lite mera snart men just nu har jag en liten sommarpaus i skrivandet. Allt flyter på men rehabiliteringskampen upphör aldrig. Kampen blir lättar och lättare men den tar nog inte slut på länge.

Fortsätt att kämpa alla ni därute och unna er samtidigt lite lugn och ro! Här är min fågel.

Fågel fenix av Niki

http://www.heidihaytattoo.com/#/niki/

Share This:

Cyklar igen

Har skaffat mig en ny cykel. Otroligt skönt att kunna cykla igen. Har väntat på det i mer än 5 år. Slutligen blev jag tipsad om en lådcykel. Det fungerar grymt och mitt barn kan dessutom åka med. Det är lite tungt i uppförsbackarna med det går!


Share This:

Hjälpa andra med hjärnskador

Förra veckan var jag och hälsade på björkbacken där jag bodde ett tag. Jag träffade en tjej som hade fått en traumatiskt hjärnskada. Hon är 20 år. Kunde känna igen mig själv i hennes situation. Hennes hjärnskada uttryckte sig på många sätt som var i princip identiska med hur det var för mig. Hon var halvsidesförlamad, hade dubbelseende, kunde inte prata och mycket annat. Det är bra att träffa någon som varit med om liknande saker när man är i hennes situation. Jag kunde berätta hur det var för mig och förhoppningsvis lyckades jag både peppa och motivera henne en del…

Det kan kännas ganska hopplöst ibland och det känns som rehabiliteringen efter en hjärnskada tar så oerhört lång tid. Det TAR lång tid och på något sätt är det kanske bra att man inser det. Jag insåg det inte! Har alltid hävdat att det var bra att jag inte visste hur mycket tid och träning det skulle krävas men samtidigt så har det uppbringat en hel del ilska och frustration när min tidsplanering gång på gång har spruckit.

Det tar tid och ibland kan kännas extremt hopplöst och segt men det blir ju garanterat inte bättre om man INTE kämpar på och tror på att det kommer gå bra, så det är ju bara att jobba på. När man hamnat i denna sitsen och känner sig som jag har gjort så är det inte så mycket att fundera på. Bara att slappna av och göra det bästa av situationen. Även om det tar 2, 5, eller 10 år innan det känns okej så är det många år kvar att leva.

Det känns som det var många saker jag glömde att prata om. Just nu känns allt bra i mitt liv och det är lätt att vara optimistisk. För det mesta har jag varit väldigt nöjd och optimistisk men självklart kommer det perioder då allt känns skit. Det är viktigt att veta och det är lika viktigt att bara låta det kännas så ibland. Man får gå ner sig, deppa ihop och ta en paus från allt. Ett tag. Sedan är det lika bra att försöka rycka upp sig igen och fortsätta kämpa.

Jag kommer ihåg en period efter min olycka då allt kändes riktigt jävligt. Jag kunde inte gå eller ens ta mig till rullstolen själv. Eftersom jag inte heller kunde sova så åt jag sömntabletter. Min mamma måste ha anat att jag var extra deppig för tillfället så hon tog undan mina sömntabletter från mitt sängbord. Då jag inte kunde proppa i mig för många tabletter så kunde jag bara ligga och fantisera om hur jag lyckades släpa mig till rullstolen och rulla ner till järnvägen. Där skulle jag sitta på spåret, i mörkret, och vänta på tåget. Idag känner jag att det var tur att jag inte gjorde eller kunde göra något dumt. Med detta vill jag nog säga att hur tufft det än känns så BLIR det bättre. Tyvärr får man helt enkelt bita ihop i olika perioder av livet och bara låta allt få ha sin gång och ta sin tid…

Allting har ju blivit bra. Mitt liv är annorlunda nu gentemot före min trafikolycka men det är inte sämre. Snarare bättre. Syftet med den här bloggen var ju just att kanske kunna hjälpa någon som hamnat i en liknande situation som mig själv och nu känns det som jag förhoppningsvis lyckats lite med detta.

Share This:

Föredrag om hjärnskador och rehabilitering

Idag har jag haft ett föredrag igen. Det var en ganska liten grupp av personliga assistenter med utökat ansvar (samordnare). Det var intressant för vi kunde föra mer av en dialog med frågor under tiden osv. Jag fick dessutom både kaffe och bulle. Det är dom små sakerna som gör det;-)

Det är alltid lite ovisst innan ett föredrag men känns alltid bra efteråt. Jag har ju varit med om en del saker och jag skulle kunna prata länge bara om rehabilitering efter en hjärnskada.

Jag talade en del om musik och hur jag musicerar nuförtiden och faktum är att jag och en kompis håller på att spela in några av mina nyare låtar. Härom dagen så var det en väldigt duktig basist och spelade bas på låten vi jobbar med just nu. Skall försöka få den klar så snart som möjligt så lovar jag att jag skall publicera den i någon form här på bloggen. Tror det kan bli bra. Det svänger:-)

Share This:

Nu = anställd

Efter åtskilliga månader (år) av arbetsträning och annat spännande har jag nu skrivit på anställningsavtal. Jag kommer att jobba på ownlabel 25%. Det känns bra att det nu är ”på riktigt”…

Share This:

Hjärnskadad har bytt server

Nu har jag bytt webbhotell igen. Förhoppningsvis har jag hittade det fetaste nu. Det är lite jobbigt att flytta wordpress-installationer. Eller tja, jobbigt och jobbigt… Man skall peka om domänen, skapa datbas, exportera databas, importera databas, ladda upp alla filer, skriva om cofig-filen och slutligen skall man vänta ex antal timmar för att se om det funkar. Funkar det kan man ta en kaffe. Funkar det inte kan man ta en kaffe och försöka hitta felet. Hittar man felet kan man åtgärda det och ta en kaffe. Hittar man inte felet kan man försöka hitta felet. Osv.

Äh, nu när jag tänker på det är det inte så jobbigt. Kanske om man är hjärnskadad?

Share This:

Genvägar i rehabiliteringen?

Har funderat länge nu på vilka genvägar man kan finna i rehabiliteringen efter en hjärnskada. Vad har jag kommit fram till? Det finns antagligen INGA genvägar till en snabbare rehabilitering. Hur tjatigt och frustrerande, jobbigt och smärtsamt det än kan vara så är det bara att ta en stor tugga av det halvsura äpplet. Jag tänker ibland att jag gärna vill kunna hålla i en espressokopp som vanligt folk. Tror jag mer eller mindre kan ge upp att försöka hålla i det lilla, lilla örat med min högerhand utan jag får helt enkelt börja dricka med vänster hand.

I detta fallet kan vi enkelt konstatera att det antagligen kommer att infatta smärta. Espresso dricks ofta varmt. Jag kan ju givetvis öva med vatten men det är fegt. Vill jag kunna dricka med vänster hand är det ju det jag får öva på.

Har bestämt mig (igen) för att börja använda vänster arm och hand mer. Skall försöka tänka på att jag inte FÅR använda höger hand. Det finns en rehabiliteringsmetod som går ut på att man mer eller mindre tejpar undan den duktiga handen så man tvingas använda ”fel”. Att sätta en grytvante på den bäst fungerande handen kan man också göra. Denna metoden infattar kanske mindre smärta men mer frustration. Faktum är att jag har haft för lite frustration i mitt liv den sista tiden så; nu kör vi!


Share This: