Etikettarkiv: Sjukvård

Sjukgymnast inbokad

Nu har det återigen blivit dags för en träningsperiod hos sjukgymnasten. Går på fungera i Göteborg. Tyvärr har min sjukgymnast jag varit hos innan slutat men det finns ju fler. Kanske är det bara bra med en frisk fläkt som kan angripa mina problem på nya sätt.

Var på gymmet i morse och kände att jag har ”slappat” länge nog. Hoppas att jag får en stentuff sjukgymnast som kan säga till mig på skarpen. Jag behöver lite vassa armbågar och pekpinnar. Nu får det vara slut på den enkla träningen och den jobbiga får gärna börja på riktigt… Skulle gärna vilja vara både fysiskt och psykiskt slut när jag går där ifrån. Måhända låter jag en smula udda men jag vill ju gärna att det händer saker.

Kanske går det att jämföra lite med att tatuera sig. När jag är där och blir inplastad och är allmänt trött och svettig så säger jag ”aldrig mer”. Sedan sitter man där igen och svär att ”aldrig mer”. Dyrt är det också.

Sjukgymnasten kan man ju gå till på högkostnadskortet men det är lika jobbigt i stunden för det. Jobbigt men kul.

Share This:

Benet ok

Som tur är så var det ingen fara med benet. Jag vilade ut lite och försökte bli frisk från min förkylning och efter helgen kändes det bättre igen. Inte helt bra men nu gör det bara lite småont sådär som det brukar göra. Bra smärta helt enkelt. Man vill ju gärna känna att man lever och inte glömma bort att kroppen finns där. Således är det bra att det hugger till i knän och annat emellanåt så ingen förvirring händelsevis skulle uppstå…

Share This:

Benet är trasigt

Skepp ohoj. Har alltid tänkt att mitt trasiga vänsterben bara var temporärt smärtfritt. Har ju fortfarande en hel del titan liggandes i underbenet. En lång märgspik och några korta söta. Ortopeden sa sist att dom får sitta i så länge dom inte bråkar. Nu bråkar dom.

Fraktur, benSkall se om dom lugnar ner sig under helgen annars kanske vi får öpnna benet och plocka ut dom. En gång fick jag infektion så då gick jag på en härlig antibiotikakur några månader. Antibiotika är jag inte alls speciellt sugen på att äta men det ringer en klocka i bakhuvudet när jag tänker på smärtan jag hade då och den som börjar komma krypandes nu.

Kanske behöver jag bara vila upp mig? Vi får se…

Share This:

Livet blir inte alltid som man tänkt…

Kom ihåg! Allt i livet går inte att planera. Man kan ha ambitionen och viljan att göra det. Jag tycker självklart att det är bra att ha en plan. Men vissa saker kan man inte styra över. Exempelvis hade jag INTE med i planeringen att jag skulle bli påkörd men det blev jag…

Det kan handla om helt andra saker än otrevliga olyckor. Det kan var små saker eller extremt stora saker men det handlar nog i slutändan att bara acceptera det som hänt (eller inte hänt) och göra det bästa av situationen. Måhända blev det en ordentlig omruskning av tillvaron men det behöver inte bara vara dåligt. Kanske t.o.m. bra?

Jag tycker åtminstone man kan se det som intressant. Jag kan tycka att det som hände mig har varit intressant. Helt värdelöst och skitjobbigt MEN intressant och det är viktigt att komma ihåg att det blir bättre. Inte alltid men ofta. Numera har jag inte speciellt mycket smärta längre. Jag har gift mig och har en älskad son. Jag kan gå bättre. Jag kan simma 7 meter. Jag kan inte spela trummor eller sjunga. Jag ser dubbelt. Min vänstersida är fortfarande kass. M.m.

Listan kan göras lång men det jag återigen vill påpeka är att det är intressant. Jag är glad och livet flyter på. En del saker i livet är riktigt jobbiga men mycket i livet är bra. En viktig egenskap som människa är nog att faktiskt kunna få sina planer kraschade och sin tillvaro omruskad men ändå kunna promenera vidare längs stigen så att man kan nå dit men vill. Jag säger inte att jag är någon expert på detta eller att jag har gjort det speciellt bra men jag gör mitt bästa och det kanske är gott nog. Har man försökt tror jag man sover gott om natten.

Nu skolar jag in min son på dagis och jag är trött. Måste krypa till kojs. Gonatt!

Share This:

Allergisk mot vassle?

Oj vad svårt det är att hitta VAD det är jag är allergisk mot. Det är ett riktigt lurigt detektivarbete och min teorier pendlar från vecka till vecka. Dagens hypotes känns faktiskt som den ”bästa” hittills.

På jobbet äter jag alltid ett par knäckebrödsmörgåsar men massor av mesSmör på vid 10-fikat. Gott är det. Idag tog jag extra mycket mesSmör för jag var på bra humör. Strax efter fikat började det klia i mina läppar…

Vad innehåller då mesSmör? Vassle. Det är inte jättekul att ha allergier men det är jättekul att vara allergisk mot vassle. Åtminstone om man vet om det.

Allergisk mot vassle?

Share This:

Smärtsam påminnelse

Var i Lund och Malmö i veckan. Det var trevligt. I söndags fick jag ont under min högra häl. Det blev värre och värre och det gjorde riktigt (–svordom–) ont när jag gick. I tisdags när vi kom till Lund så gjorde det ont. I onsdags när vi var i Malmö gjorde det ont. I torsdags gjorde det ont. Idag gör det inte ont.

Vet inte vad det handlade om. Kanske skulle jag få mig en trevlig påminnelse om hur det är att ha ont?

Utöver detta kan jag upplysa om att folk är vansinnigt dåliga på att plocka upp bajset efter sina hundar både i Lund och Malmö. För övrigt tycker jag bra om bägge städerna. Lådcyklar är vanliga och det är trevligt!

Share This:

Tankar om trafikolyckan

”Hej Matti!
Om jag väcker svåra minnen så ignorera mitt mail. Jag vill bara fråga om hur du tänker om den som körde bilen?”

Det kan jag svara på så att fler folk kan läsa. Nu har det gått så lång tid att det inte väcker några svåra minnen alls längre. Inte heller tänker jag på honom som körde motorcykeln. Under ganska lång tid efter min olycka tänkte jag på honom. Undrade hur saker hade varit om det inte hänt. Framför allt var jag riktigt arg och förbannad på killen som körde.

Nu har det hänt så mycket och det har gått så lång tid så jag tänker inte så ofta på det som hände. Jag kom till en punkt där jag kände att den energin det tog att gå och vara arg och att gå och grubbla helt enkelt inte fanns. Det var nog ingen tanke eller ett beslut som kom helt plötsligt utan det har smugit sig in i min vardag. Det har säkerligen mycket att göra med att det har gått flera år. Det händer fotfarande att jag tänker på det där men då oftast i samband med att jag tänker på min kompis som avled den natten. Då blir jag ledsen och förbannad. För min egen del så grubblar jag inte.

Jag tror dock att det är oundvikligt att bli jävligt förbannad ett tag. Det är nog inte bra om man fastnar vid det bara. Inte bra om man låter ilskan och frustrationen stå i vägen för träning, rehabilitering och välbefinnande… Periodvis kan man givetvis bli trött på allt och inte orka. Så har det varit för mig. Har alltid lyckats att rycka upp mig och kämpa på. Antingen kan man rycka upp sig på egen hand eller så har man någon i sin närhet som hjälper till. Det kanske händer något speciellt som får en att må bättre. Kanske lyckas man med något speciellt i sin rehabilitering som gör att man får en kick. Exempelvis när jag lärde mig gå med kryckor och kunde ställa undan rullatorn.

När vi ändå talar om kickar så kan jag nu konstatera att cykeln jag köpte för ett tag sedan var ett helt lysande köp. Det är otroligt skönt att kunna cykla igen. Idag har jag cyklat i över 1,5 timmar och det är mycket backar runt mitt hem. Dessutom har jag varit på gymmet. Nu har vi lagt vår son och jag tror jag skall fira dagens eskapader med en koffeinfri espresso.

Share This:

Föredrag om hjärnskador och rehabilitering

Idag har jag haft ett föredrag igen. Det var en ganska liten grupp av personliga assistenter med utökat ansvar (samordnare). Det var intressant för vi kunde föra mer av en dialog med frågor under tiden osv. Jag fick dessutom både kaffe och bulle. Det är dom små sakerna som gör det;-)

Det är alltid lite ovisst innan ett föredrag men känns alltid bra efteråt. Jag har ju varit med om en del saker och jag skulle kunna prata länge bara om rehabilitering efter en hjärnskada.

Jag talade en del om musik och hur jag musicerar nuförtiden och faktum är att jag och en kompis håller på att spela in några av mina nyare låtar. Härom dagen så var det en väldigt duktig basist och spelade bas på låten vi jobbar med just nu. Skall försöka få den klar så snart som möjligt så lovar jag att jag skall publicera den i någon form här på bloggen. Tror det kan bli bra. Det svänger:-)

Share This:

Ett år går så fort

Idag fyller min son 1 år. Känns konstigt för tiden bara rusar förbi. Man får passa sig så att man inte bara flyter med. Då går dagarna om möjligt ÄNNU fortare. Det är intressant att se vad mitt lilla barn har lärt sig på ett år. Utvecklats från en grönsak till något väldigt levande. Själv var jag en grönsak för några år sedan. Man måste ju undra hur långt i min utveckling jag hade kommit om jag varit lika idog som min son.

Tänker jag SÅ känner jag mig genast lite lat. Det borde jag inte göra för jag har inte varit jättelat. Man kan tänka så här. Ett barn som åldras från 0 till 1 år har ju blivit ofantligt mycket äldre. Om man tar det i beräkning så har han inte lärt sig speciellt mycket. Att lära sig säga lite ljud och att kunna gå är väl inte så märkvärdigt om man dessutom inser att det faktiskt tagit HELA livet att lära sig. Att allting dessutom är nytt och spännande får man också väga in. Jag får ju träna på saker jag redan lärt mig en gång.

Personligen har jag det senaste året åldrats från 32 till 33 år. Jag har alltså i runda slängar blivit 3% äldre.  Jag skulle ju gissa på att jag blivit MINST 3% ”friskare”. Iallafall om man räknar in både kropp och psyke och själ.

Slutsats:

Jag har utvecklats tillräckligt det senaste året. Jag har åstadkommit vad som kunde förväntas av mig och vad många skulle tycka var rimligt. Min son däremot har inte lärt sig speciellt mycket…

Share This:

Medicin mot (för) hjärnskador

Ibland vill jag att det skall finnas ett piller som hjälper min hjärna att läka. Ett piller som magiskt kan få nervbanorna att söka sig igenom de skadade delarna i hjärnan. Om man tänker sig att för varje dag man äter ett piller så letar sig nervbanorna 0,5 mm längre fram genom djungeln av död hjärna. De gräver gropar och letar sig över rötter och hoppar över kadaver och slingrar sig upp för stammar och kastar sig från gren till gren. Kanske ramlar de ner men nervcellerna låter sig inte stoppas.

Till slut når dom sitt mål och mitt tal börjar plötsligt flyta bättre eller mitt vänstra ben slutar rycka.

Tyvärr finns inte dessa piller och om dom fanns skulle dom säkert vara JÄTTEDYRA…

Share This: