Etikettarkiv: Träning

Hjärnskadad med mobil

Fler och fler surfar ju på internet med mobiler och ipads. Kollade lite statistik på ett par hemsidor och antalet besökare via mobila enheter, på de sidor jag kollade, var runt 30-35%. Det är mycket. Så nu har jag äntligen tagit det här med mobilsurfande på lite mer allvar och börjat optimera en del för detta.

  1. Iphones var klart i topp.
  2. Plats nr 2 var besökare med Ipads.
  3. Tredje placering kneps av Samusng Galaxy.

Även hjärnskadad.se är tänkt att optimeras för mobilsurf. Utseendet på hemsidan kommer att ändras något och då jag inte är färdig ännu kan det tänkas att designen skiftar lite igen. Glöm nu inte att jag gör detta för Er skull. Jag vill ju gärna att ni skall ha så fin läsupplevelse som bara är möjligt 😉

Share This:

Livet blir inte alltid som man tänkt…

Kom ihåg! Allt i livet går inte att planera. Man kan ha ambitionen och viljan att göra det. Jag tycker självklart att det är bra att ha en plan. Men vissa saker kan man inte styra över. Exempelvis hade jag INTE med i planeringen att jag skulle bli påkörd men det blev jag…

Det kan handla om helt andra saker än otrevliga olyckor. Det kan var små saker eller extremt stora saker men det handlar nog i slutändan att bara acceptera det som hänt (eller inte hänt) och göra det bästa av situationen. Måhända blev det en ordentlig omruskning av tillvaron men det behöver inte bara vara dåligt. Kanske t.o.m. bra?

Jag tycker åtminstone man kan se det som intressant. Jag kan tycka att det som hände mig har varit intressant. Helt värdelöst och skitjobbigt MEN intressant och det är viktigt att komma ihåg att det blir bättre. Inte alltid men ofta. Numera har jag inte speciellt mycket smärta längre. Jag har gift mig och har en älskad son. Jag kan gå bättre. Jag kan simma 7 meter. Jag kan inte spela trummor eller sjunga. Jag ser dubbelt. Min vänstersida är fortfarande kass. M.m.

Listan kan göras lång men det jag återigen vill påpeka är att det är intressant. Jag är glad och livet flyter på. En del saker i livet är riktigt jobbiga men mycket i livet är bra. En viktig egenskap som människa är nog att faktiskt kunna få sina planer kraschade och sin tillvaro omruskad men ändå kunna promenera vidare längs stigen så att man kan nå dit men vill. Jag säger inte att jag är någon expert på detta eller att jag har gjort det speciellt bra men jag gör mitt bästa och det kanske är gott nog. Har man försökt tror jag man sover gott om natten.

Nu skolar jag in min son på dagis och jag är trött. Måste krypa till kojs. Gonatt!

Share This:

Jag jobbar på…

Har inte bloggat på länge men jag måste bara skriva att livet tragglar på. Tragglar? Hoppar och småspringer mera. Tja, det är allmänt bra. Jag kämpar på och tränar och cyklar och spelar och sjunger och diskar och lagar mat och sover och äter. Skall skriva lite mera snart men just nu har jag en liten sommarpaus i skrivandet. Allt flyter på men rehabiliteringskampen upphör aldrig. Kampen blir lättar och lättare men den tar nog inte slut på länge.

Fortsätt att kämpa alla ni därute och unna er samtidigt lite lugn och ro! Här är min fågel.

Fågel fenix av Niki

http://www.heidihaytattoo.com/#/niki/

Share This:

Tankar om trafikolyckan

”Hej Matti!
Om jag väcker svåra minnen så ignorera mitt mail. Jag vill bara fråga om hur du tänker om den som körde bilen?”

Det kan jag svara på så att fler folk kan läsa. Nu har det gått så lång tid att det inte väcker några svåra minnen alls längre. Inte heller tänker jag på honom som körde motorcykeln. Under ganska lång tid efter min olycka tänkte jag på honom. Undrade hur saker hade varit om det inte hänt. Framför allt var jag riktigt arg och förbannad på killen som körde.

Nu har det hänt så mycket och det har gått så lång tid så jag tänker inte så ofta på det som hände. Jag kom till en punkt där jag kände att den energin det tog att gå och vara arg och att gå och grubbla helt enkelt inte fanns. Det var nog ingen tanke eller ett beslut som kom helt plötsligt utan det har smugit sig in i min vardag. Det har säkerligen mycket att göra med att det har gått flera år. Det händer fotfarande att jag tänker på det där men då oftast i samband med att jag tänker på min kompis som avled den natten. Då blir jag ledsen och förbannad. För min egen del så grubblar jag inte.

Jag tror dock att det är oundvikligt att bli jävligt förbannad ett tag. Det är nog inte bra om man fastnar vid det bara. Inte bra om man låter ilskan och frustrationen stå i vägen för träning, rehabilitering och välbefinnande… Periodvis kan man givetvis bli trött på allt och inte orka. Så har det varit för mig. Har alltid lyckats att rycka upp mig och kämpa på. Antingen kan man rycka upp sig på egen hand eller så har man någon i sin närhet som hjälper till. Det kanske händer något speciellt som får en att må bättre. Kanske lyckas man med något speciellt i sin rehabilitering som gör att man får en kick. Exempelvis när jag lärde mig gå med kryckor och kunde ställa undan rullatorn.

När vi ändå talar om kickar så kan jag nu konstatera att cykeln jag köpte för ett tag sedan var ett helt lysande köp. Det är otroligt skönt att kunna cykla igen. Idag har jag cyklat i över 1,5 timmar och det är mycket backar runt mitt hem. Dessutom har jag varit på gymmet. Nu har vi lagt vår son och jag tror jag skall fira dagens eskapader med en koffeinfri espresso.

Share This:

Cyklar igen

Har skaffat mig en ny cykel. Otroligt skönt att kunna cykla igen. Har väntat på det i mer än 5 år. Slutligen blev jag tipsad om en lådcykel. Det fungerar grymt och mitt barn kan dessutom åka med. Det är lite tungt i uppförsbackarna med det går!


Share This:

Hjälpa andra med hjärnskador

Förra veckan var jag och hälsade på björkbacken där jag bodde ett tag. Jag träffade en tjej som hade fått en traumatiskt hjärnskada. Hon är 20 år. Kunde känna igen mig själv i hennes situation. Hennes hjärnskada uttryckte sig på många sätt som var i princip identiska med hur det var för mig. Hon var halvsidesförlamad, hade dubbelseende, kunde inte prata och mycket annat. Det är bra att träffa någon som varit med om liknande saker när man är i hennes situation. Jag kunde berätta hur det var för mig och förhoppningsvis lyckades jag både peppa och motivera henne en del…

Det kan kännas ganska hopplöst ibland och det känns som rehabiliteringen efter en hjärnskada tar så oerhört lång tid. Det TAR lång tid och på något sätt är det kanske bra att man inser det. Jag insåg det inte! Har alltid hävdat att det var bra att jag inte visste hur mycket tid och träning det skulle krävas men samtidigt så har det uppbringat en hel del ilska och frustration när min tidsplanering gång på gång har spruckit.

Det tar tid och ibland kan kännas extremt hopplöst och segt men det blir ju garanterat inte bättre om man INTE kämpar på och tror på att det kommer gå bra, så det är ju bara att jobba på. När man hamnat i denna sitsen och känner sig som jag har gjort så är det inte så mycket att fundera på. Bara att slappna av och göra det bästa av situationen. Även om det tar 2, 5, eller 10 år innan det känns okej så är det många år kvar att leva.

Det känns som det var många saker jag glömde att prata om. Just nu känns allt bra i mitt liv och det är lätt att vara optimistisk. För det mesta har jag varit väldigt nöjd och optimistisk men självklart kommer det perioder då allt känns skit. Det är viktigt att veta och det är lika viktigt att bara låta det kännas så ibland. Man får gå ner sig, deppa ihop och ta en paus från allt. Ett tag. Sedan är det lika bra att försöka rycka upp sig igen och fortsätta kämpa.

Jag kommer ihåg en period efter min olycka då allt kändes riktigt jävligt. Jag kunde inte gå eller ens ta mig till rullstolen själv. Eftersom jag inte heller kunde sova så åt jag sömntabletter. Min mamma måste ha anat att jag var extra deppig för tillfället så hon tog undan mina sömntabletter från mitt sängbord. Då jag inte kunde proppa i mig för många tabletter så kunde jag bara ligga och fantisera om hur jag lyckades släpa mig till rullstolen och rulla ner till järnvägen. Där skulle jag sitta på spåret, i mörkret, och vänta på tåget. Idag känner jag att det var tur att jag inte gjorde eller kunde göra något dumt. Med detta vill jag nog säga att hur tufft det än känns så BLIR det bättre. Tyvärr får man helt enkelt bita ihop i olika perioder av livet och bara låta allt få ha sin gång och ta sin tid…

Allting har ju blivit bra. Mitt liv är annorlunda nu gentemot före min trafikolycka men det är inte sämre. Snarare bättre. Syftet med den här bloggen var ju just att kanske kunna hjälpa någon som hamnat i en liknande situation som mig själv och nu känns det som jag förhoppningsvis lyckats lite med detta.

Share This:

Nu testar jag tomatjuice efter gymmet

Har inte tränat på ett tag. Har varit sjuk flera veckor. Förutom att det är extremt tråkigt att inte kunna träna så kom mitt onda i ryggen tillbaka som ett brev på posten. Har en gammal snowboardrelaterad grej med ryggen och det är viktigt för den att jag håller igång-

I morse när jag skulle lyfta upp min som ur sin spjälsäng small det till. Eller ja, small o small. Det kändes som om någon rotade runt mellan mina ryggkotor med en smörkniv…

Kände mig frisk från min förkylning så jag gick och körde ett lätt pass på gymmet. Två timmar efter gympasset började min näsa att rinna ordentligt. Jag nös och snorade. Konstigt nog blir det ofta så efter gymmet.

Kom ihåg en ny studie jag läst om. Tomatjuice motverkar stress efter träning. Det kan mycket väl fungera för mig. Nu sitter jag och bloggar och dricker tomatjuice. Känner mig mindre snuvig. Placebo?

Share This:

Föredrag om hjärnskador och rehabilitering

Idag har jag haft ett föredrag igen. Det var en ganska liten grupp av personliga assistenter med utökat ansvar (samordnare). Det var intressant för vi kunde föra mer av en dialog med frågor under tiden osv. Jag fick dessutom både kaffe och bulle. Det är dom små sakerna som gör det;-)

Det är alltid lite ovisst innan ett föredrag men känns alltid bra efteråt. Jag har ju varit med om en del saker och jag skulle kunna prata länge bara om rehabilitering efter en hjärnskada.

Jag talade en del om musik och hur jag musicerar nuförtiden och faktum är att jag och en kompis håller på att spela in några av mina nyare låtar. Härom dagen så var det en väldigt duktig basist och spelade bas på låten vi jobbar med just nu. Skall försöka få den klar så snart som möjligt så lovar jag att jag skall publicera den i någon form här på bloggen. Tror det kan bli bra. Det svänger:-)

Share This:

Skrämmande och tragiskt

Min fru gjorde en tråkig upptäckt igår.

Jag älskar ju att träna. Tycker om att träna ordentligt och jag skall gärna vara lite jättetrött efter ett pass. DÅ har jag tränat på riktigt. Under flera år nu har jag drabbats av kraftiga nysattacker med extrem trötthet som följd. Jag har undersökt massa teorier om olika former av allergier. Dammallergisk? Allergisk mot pollen? Hyacinter? Citrusfrukter? Pälsdjur? Gräs? Tejp? Målarfärg? Hudkräm? Dansbandsmusik? Trycksvärta? Kontanter? Benskörhet?

Pollen ÄR jag känslig mot men det är underligt när allergin sätter igång i oktober…

Ganska nyligen var jag hos läkaren och efter ett par tester konstaterade han att jag INTE har någon obskyr näringsbrist och att jag INTE är allergisk mot kvalster. Konstigt? Något måste det ju vara!

Nu har jag varit sjuk ett par veckor och således inte heller varit på gymmet. Tadaa! Inga som helst nysattacker… Allergisk mot träning?

Detta kan ju då bero på 4 saker.

  1. Tränar för hårt
  2. Äter för dåligt
  3. Vilar för lite
  4. En kombination av ovanstående

Nu är jag frisk igen efter min period av halsont och feber och jag får väl gå till gymmet och testa om jag blir nysig och trött igen… Förmodligen är det alternativ nummer 4 som stämmer bäst. När jag hade min personliga tränare på gymmet sa hon flertalet gånger till mig att jag måste äta mer och få i mig mer energi. Men, förmodligen är det alternativ nummer 4 som stämmer bäst. Vad säger man? Skrämmande och tragiskt!

Share This:

Genvägar i rehabiliteringen?

Har funderat länge nu på vilka genvägar man kan finna i rehabiliteringen efter en hjärnskada. Vad har jag kommit fram till? Det finns antagligen INGA genvägar till en snabbare rehabilitering. Hur tjatigt och frustrerande, jobbigt och smärtsamt det än kan vara så är det bara att ta en stor tugga av det halvsura äpplet. Jag tänker ibland att jag gärna vill kunna hålla i en espressokopp som vanligt folk. Tror jag mer eller mindre kan ge upp att försöka hålla i det lilla, lilla örat med min högerhand utan jag får helt enkelt börja dricka med vänster hand.

I detta fallet kan vi enkelt konstatera att det antagligen kommer att infatta smärta. Espresso dricks ofta varmt. Jag kan ju givetvis öva med vatten men det är fegt. Vill jag kunna dricka med vänster hand är det ju det jag får öva på.

Har bestämt mig (igen) för att börja använda vänster arm och hand mer. Skall försöka tänka på att jag inte FÅR använda höger hand. Det finns en rehabiliteringsmetod som går ut på att man mer eller mindre tejpar undan den duktiga handen så man tvingas använda ”fel”. Att sätta en grytvante på den bäst fungerande handen kan man också göra. Denna metoden infattar kanske mindre smärta men mer frustration. Faktum är att jag har haft för lite frustration i mitt liv den sista tiden så; nu kör vi!


Share This: