Akta huvudet, akta, akta.

Akta ert lilla huvud. Sätt inte på ungen cykelhjälm men cykla själv utan. Ha hjälm när du åker skidor och snowboard. Dyk inte i vattnet där det är för grunt. Slå inte dig själv med hårda objekt. Framför allt, slå inte andra människor. Huvudet är lite ömtåligt och hjärnskador är INTE att leka med. Jobbigt.

Jag mår bra. Det blir bättre hela tiden. Man kan ibland tycka att det går segt men för ett tag sedan passerade jag en punkt som gör att jag faktiskt inte tänker speciellt ofta på att jag har en hjärnskada. Visst finns det stunder och situationer då det blir ganska uppenbart att jag fortfarande har ganska stora problem efter mina skador men en kombination av acceptans, glömska och att jag vant mig gör att jag inte tänker på det. Med glömska menar jag att jag glömt hur livet brukade se ut och hur det var att inte ha några fysiska eller kognitiva bekymmer.

Det enda som egentligen verkligen stör mig är musiken. Att jag inte kan spela eller sjunga längre. Lite kan jag men det är lite det. saknar trummorna och bandet. Saknar att spela gitarr och sjunga. Det kommer väl förhoppningsvis också tillbaka. Har alltid sagt att jag skall bli en cool gammal jazztrummis och så blir det nog!

På något vis anser jag att man är återställd när man inte längre bryr sig eller tänker på att man är ”sjuk”. Förutom detta med musiken så är jag snart där…

Share This:

En reaktion på “Akta huvudet, akta, akta.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *