Etikett: Träning

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Rehabiliteringsmål 2022

Hej hallå. Det var tämligen jättelängesedan jag skrev något här på bloggen. Jag tragglar på med min rehabilitering. Den har tagit nya former men det är väl att vänta när min trafikolycka skedde för över 16 år sedan.

Det är mycket som är bra och mycket i min kropp fungerar. Inte allt dock. Sjunga och spela musik är väldigt svårt. Springa går absolut inte. Ataxin i min vänstra skuldra och hand frodas och livar upp tillvaron fortfarande. Balanssinnet retas också med mig ganska ofta. M.m.

Nyårslöfte 2022

Jag skall innan detta året är slut lära mig att jonglera igen. 3 bollar. Det kan vara för svårt men det är nog riktigt bra för min vänstra arm och hand. Just nu är jag inte i närheten men så fort jag lärt mig så kommer jag att posta en video. Jag tänker att jonglering är lite som trummspelandet just för att koppla samman förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. I förlängningen kanske det kan göra min kropp att fungera bättre i många avseenden (som inte alls har med jonglering att göra).

Gott nytt år!

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Uppdatering om hjärnskadan

Tiden går…

Det var nu länge sedan jag skrev om min rehabilitering efter min trafikolycka.

Livet rullar på och jag kämpar på. Jag går fortfarande hos sjukgymnast och denna gång har vi lagt fokus på balans och snabbhet i benen. Jag går nu hos Hälsa i Kubik (öppnas i ny flik). Mitt mål är att kunna småspringa till spårvagnen utan att missa den eller att ramla försökande.

Jag jobbar också 25% med en varaktig sjukskrivning. Att kunna jobba mig förmögen har jag inget större hopp om men det gör absolut inget.

Jag har fortfarande min batteridrivna lådcykel och den cyklar jag på flera gånger per vecka, till jobbet bland annat.

Förra veckan jag på återbesök hos ortoptisten för att kolla status på mina ögon. Resultatet från operationen för dubbelseendet håller i sig. Bra där.

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

10 år sedan mc-olyckan på Mölndalsvägen

Det har nu gått 10 år sedan den tragiska olyckan på Mölndalsvägen då två unga människor miste livet. Jämför man med de två som avled så klarade jag mig RUSKIGT bra. Det har visserligen varit sjukt jobbigt vid många tillfällen. Faktum är att det fortfarande kan vara sjukt jobbigt men inte så ofta. För det mesta så är livet riktigt bra.

Jag tänker på min vän Linus ganska ofta och undrar hur han har det nu? Han var galet livsglad och det känns för jävligt att han skulle dö! Den andra unge killen som avled kände jag inte men det är lika hemskt ändå.

Nu har det som sagt gått 10 år precis och det har hänt mycket under den tiden. Jag har lyckats ta mig igenom en resa som startade på -3 och jag befinner mig nu på +5. Jag vet inte vart det slutar och jag är tämligen osäker på var maxpoängen ligger men jag befinner mig nu på flera +. Vissa dagar känns det som +1 och vissa som +8.

Emc-olycka, mölndalsvägen vid Lisebergfter 10 år kan jag absolut inte spela trummor i bandet igen och jag kan definitivt inte springa. Jag sjunger heller inte och jag spelar gitarr dåligt. Jag kör inte bil med manuell växellåda och jag har ett ben som är för kort och gör lite ont. Min vänstra arm är motoriskt nedsatt och svag. Min syn är helt ok men jag har fått operera ögonen så nu ser jag bara lite dubbelt. Jag har blivit nedsövd och skuren i åtskilliga gånger av diverse anledningar.

Men, om man jämför med 10 år sedan så mår jag fantastiskt bra och jag är lyckligt lottad på flera sätt. Bara det att jag bor i Sverige har varit en vinstlott bland annat med tanke på sjukvården.

Jag har det bra. Nog om mig. Jag skulle vilja att alla som kände Linus eller Viktor ägnar dem några tankar. Eller, strunt samma om ni kände dem eller inte, tänk gärna på dem ändå. Deras familjer också. Dessutom är det allhelgona och Halloween.

Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret mellan Alla helgons dag och Alla själars dag.

Denna låten tillägnar jag Linus.

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Äntligen träning igen

Ikväll har jag varit på gymmet. Jag frågade när jag senast var där? 10 April. Jösses! Över 4 månader. Så pass långt träningsuppehåll har jag nog inte haft på nästan 20 år.

Hur som helst så har jag längtat mer och mer och jag kände att jag började bli lättirriterad och lite deppig. Det var väldigt skönt att få träna lite igen. Antagligen är det väldigt viktigt både för fysiken och psyket. Det finns ju ganska mycket forskning som säger just detta så det är ju ingen nyhet direkt.

Det är ganska mycket med mycket just nu men jag skall verkligen försöka komma iväg till gymmet åtminstone 1 gång per vecka. Baby steps…

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Föreläsning

Jag kan snart börja att titulera mig som föreläsare. Ikväll skall jag prata på björkbacken för en blandad skara. Eller tja, föreläsning är det väl inte utan prat. Inspirationsprat?

Var med min läkare för ett par veckor sedan och pratade inför studenter och jag har en större pratstund inplanerad efter sommaren. Prat, prat, prat. Bla, bla, bla.

Hör av er till mig om ni vill ha mig som talare/pratare. Jag kan anpassa mitt prat så det passar både brukare, personal, närstående, studenter, allmänt intresserade m.fl. (jag kan lova att det blir en hel del mer strukturerat än orden som skrivs här på bloggen).

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Livet som hjärnskadad

Livet som hjärnskadad tuffar på. Det hoppar och småspringer. Jag kan knappt hoppa och fortfarande inte småspringa men att säga att ”livet rullar på” är inte min melodi.

Jag rehabiliterar mig så gott det går men med 2 små barn så blir det varken jättemycket tid eller kraft kvar till att träna. Däremot så hävdar jag ju fortfarande att småbarn tvingar fram en annan typ av rehabilitering som man kanske inte tänker på. En bebis på höger arm och en nappflaska i vänster näve samtidigt som jag kryssar mellan diverse leksaker på golvet när jag VET att jag absolut inte får ramla…

Apropå ramla så nämnde min fru idag att det var längesedan jag ramlade. Om det beror på ökad balans, reaktionsförmåga eller att jag lärt mig att inte överskatta min fysiska kapacitet vet jag inte. Förmodligen är det en kombination av de tre.

Summa summarum: livet som hjärnskadad tuffar på.

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Vinter och förkylning

Det är tråkigt när man vill träna och kämpa men att hela tiden bli tillbakahållen av något så onödigt som en vanlig förkylning.

Jag kommer igång på ett bra sätt. Tränar hårt, har mera ork och känner att nu är det kanske dags att jag exempelvis lär mig att springa. Men så. Pang! Nyser och hostar och snuvar och har ont i huvudet och sover sämre och tappar lusten och tappar orken. Förkylningarna letar sig till min kropp liksom blodtörstiga fästingar. När man till slut lyckas rycka bort den så kommer det en ny och klamrar sig fast.

Hela tiden får jag bygga upp en ny motivation och en ny lusta. Nu skall jag ge denna förkylningen helgen på sig att dra åt hell…. och förhoppningsvis kan jag träna igen nästa vecka. Är allt som vanligt så hinner jag träna typ 2-3 pass nästa vecka innan jag får en ny käftsmäll…

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Jag lever

Jag lever i allra högsta grad. Jag har bara haft lite taskig motivation att uppdatera bloggen. Blir lite trött av regnet och mörkret. Längtar till våren. I måndags var jag med min neuroläkare och pratade för arbetsterapi- och sjukgymnast-studenter. Tror att det kan vara nyttigt för studenterna att få träffa och höra en hjärnskadad berätta om rehabiliteringsresan som man vanligtvis får vara med om efter en sådan här typ av hjärnskada…

Kolla vilken fin bild!


Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Ingen inspiration

Även som hjärnskadad kan man ha luckor i inspirationen. Idag är en sådan dag när jag inte har lust med något. Tänkte gå och träna men det har jag ingen lust med. Borde städa men det har jag ingen lust med. Vill ta en dusch men då måste jag vika ihop tvätten som hänger där först. Och det har jag ingen lust med. Beställde en billig iphonedocka så jag enkelt kan lyssna på musik med stereon via iphone. Kunde välja expressfrakt för 29:- och få dockan imorgon men att betala frakt för en hundrafyrtioniokronorspryl hade jag ingen lust med. Så jag valde snigelfrakt så nu får jag vänta 5-7 dagar och det har jag ingen lust med. Snart skall jag hämta min son på dagis och jag kan ta med gossen till vårt lokala fik och dela på en juice och kanske ta en minikaka var. Det har blivit en grej som vi gör ganska ofta men det är lika mysigt varje gång. DET har jag lust med. Ikväll skall jag även se på fotboll på tv och det har jag lite lust med.

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Sjukgymnast inbokad

Nu har det återigen blivit dags för en träningsperiod hos sjukgymnasten. Går på fungera i Göteborg. Tyvärr har min sjukgymnast jag varit hos innan slutat men det finns ju fler. Kanske är det bara bra med en frisk fläkt som kan angripa mina problem på nya sätt.

Var på gymmet i morse och kände att jag har ”slappat” länge nog. Hoppas att jag får en stentuff sjukgymnast som kan säga till mig på skarpen. Jag behöver lite vassa armbågar och pekpinnar. Nu får det vara slut på den enkla träningen och den jobbiga får gärna börja på riktigt… Skulle gärna vilja vara både fysiskt och psykiskt slut när jag går där ifrån. Måhända låter jag en smula udda men jag vill ju gärna att det händer saker.

Kanske går det att jämföra lite med att tatuera sig. När jag är där och blir inplastad och är allmänt trött och svettig så säger jag ”aldrig mer”. Sedan sitter man där igen och svär att ”aldrig mer”. Dyrt är det också.

Sjukgymnasten kan man ju gå till på högkostnadskortet men det är lika jobbigt i stunden för det. Jobbigt men kul.

Share This: