Livet som hjärnskadad

Livet som hjärnskadad tuffar på. Det hoppar och småspringer. Jag kan knappt hoppa och fortfarande inte småspringa men att säga att ”livet rullar på” är inte min melodi.

Jag rehabiliterar mig så gott det går men med 2 små barn så blir det varken jättemycket tid eller kraft kvar till att träna. Däremot så hävdar jag ju fortfarande att småbarn tvingar fram en annan typ av rehabilitering som man kanske inte tänker på. En bebis på höger arm och en nappflaska i vänster näve samtidigt som jag kryssar mellan diverse leksaker på golvet när jag VET att jag absolut inte får ramla…

Apropå ramla så nämnde min fru idag att det var längesedan jag ramlade. Om det beror på ökad balans, reaktionsförmåga eller att jag lärt mig att inte överskatta min fysiska kapacitet vet jag inte. Förmodligen är det en kombination av de tre.

Summa summarum: livet som hjärnskadad tuffar på.

Share This:

3 reaktion på “Livet som hjärnskadad”

  1. Hej! Snubblade in på din blogg av en slump. Min sambo har just vaknat upp efter en olycka och verkar va lite i samma sits som du va. Han är ungefär samma ålder och va lika aktiv som dig.skulle va skönt och växla lite ord. 🙂 tips osv. Om du vill/orkar får du gärna maila mig. Kämpa på!

  2. Hej! Så roligt att läsa din blogg. Du skriver roliga saker. Vad kul att du har 2 barn! Föresten minns du att du var hos mig på Björkbacken? Är du något i Spanien? Eller har du varit på Move and walk? I Spanien och på Move and walk finns mina 2 favorittränare. Dom är megabra!
    Kramar

  3. Att leva med hjärnskador är inte lätt. Själv lever jag med det för att mamma drack alkohol under graviditeten.
    Fin blogg du har. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *