Jag kom hem från sjukhuset igår. För en 10 dagar sedan fick jag åka in till akuten. Jag cyklade först från jobbet till Mölndals akut. Där konstaterade dom att jag måste till Sahlgrenska. Medan jag satt i väntrummet och väntade på sjuktransport placerade jag en rejäl spya på golvet. Cykelresan till akuten var för övrigt bland de dummare sakerna jag gett mig in på. Väl på Sahlgrenska gick det ganska fort efter att jag legat en stund i fosterställning på stengolvet. Läkaren klämde på mina kulor, kände i min rumpa och knackade på revbenen och sedan sa han att jag hade njursten.
Ja, ja, ja just det. Det har jag ju haft förut och det kändes ungefär såhär. Fick ett par sprutor med voltaren och sen blev jag hemskickad. – Du kommer nog kissa ut den. Efter en vecka efter att ha tagit maxdos med Diklofenak fick jag åka in till akten igen. Dom röntgade och hittade en sten på 10x12x7 mm. – Den måste vi spränga, du får läggas in på urologen, avd. 30.
Så blev jag inlagd på sjukhus igen. Svor lite åt mig själv när jag vet att jag är riktigt usel på att dricka vatten. Jag är duktig på att dricka kaffe men den drycken innebär ju bara att man skall dricka MER vatten. Sist jag fick njursten lovade jag mig själv att dricka mer. Nu när jag återigen skaffat mig en njursten så lovar jag mig själv att dricka mer. Vatten alltså. Det går nog inte med säkerhet att säga varför man får njursten men att dricka mycket vatten har helt klart ingen negativ effekt.
En natt var jag på akuten och två nätter på avdelningen. Kalla mig udda men jag längtar emellanåt tillbaka till sjukhusen. Att vara på akuten är HELT vidrigt men när man väl kommer till en avdelning är det oftast mycket bra. Man får en säng och alla är så trevliga. En klocka kan man ringa på och är du hungrig eller törstig ordnas det mat och dryck. Har du ont kan du få hjälp. Det mesta är bra förutom att det kan vara långtråkigt och att smärtorna kan vara horribla. Såklart saknar jag ju barnen.
Börjar bli löjligt nu med mina sjukhusbesök. Jag är ganska erfaren nu. Just njursten kan man väl inte koppla samman med hjärnskadan men jag tänker faktiskt att jag kan göra det ändå.
- Ataxin i min arm gör att jag drar mig lite för att dricka.
- Min svaljproblematik har gjort (fortfarande ibland) att jag lätt sätter i halsen.
- Minnet är ju också påverkat så att jag exempelvis glömmer att dricka.
Jaja, nu är stenen sprängd och utkissad så vi får väl se vad som får mig till sjukhuset nästa gång:-)
