Livet blir inte alltid som man tänkt…

Kom ihåg! Allt i livet går inte att planera. Man kan ha ambitionen och viljan att göra det. Jag tycker självklart att det är bra att ha en plan. Men vissa saker kan man inte styra över. Exempelvis hade jag INTE med i planeringen att jag skulle bli påkörd men det blev jag…

Det kan handla om helt andra saker än otrevliga olyckor. Det kan var små saker eller extremt stora saker men det handlar nog i slutändan att bara acceptera det som hänt (eller inte hänt) och göra det bästa av situationen. Måhända blev det en ordentlig omruskning av tillvaron men det behöver inte bara vara dåligt. Kanske t.o.m. bra?

Jag tycker åtminstone man kan se det som intressant. Jag kan tycka att det som hände mig har varit intressant. Helt värdelöst och skitjobbigt MEN intressant och det är viktigt att komma ihåg att det blir bättre. Inte alltid men ofta. Numera har jag inte speciellt mycket smärta längre. Jag har gift mig och har en älskad son. Jag kan gå bättre. Jag kan simma 7 meter. Jag kan inte spela trummor eller sjunga. Jag ser dubbelt. Min vänstersida är fortfarande kass. M.m.

Listan kan göras lång men det jag återigen vill påpeka är att det är intressant. Jag är glad och livet flyter på. En del saker i livet är riktigt jobbiga men mycket i livet är bra. En viktig egenskap som människa är nog att faktiskt kunna få sina planer kraschade och sin tillvaro omruskad men ändå kunna promenera vidare längs stigen så att man kan nå dit men vill. Jag säger inte att jag är någon expert på detta eller att jag har gjort det speciellt bra men jag gör mitt bästa och det kanske är gott nog. Har man försökt tror jag man sover gott om natten.

Nu skolar jag in min son på dagis och jag är trött. Måste krypa till kojs. Gonatt!

Share This:

En reaktion på “Livet blir inte alltid som man tänkt…”

  1. hej!
    För 3 år sedan var jag med om en mkt allvarlig ridolycka i Horred där jag arbetade på en hästgård. Jag fick multipla hjärnblödningar och var medvetslös i flera veckor innan jag, mot alla odds, vaknade. Då dock nästan halvsidigt förlamad.
    Den långa kampen började… Kampen för att ta mig tillbaka till ett drägligt liv, dvs träning träning träning. Men framförallt kampen mot FK, försäkringsbolag, arbetsgivare och samhället i övrigt. tror ni förstår! Tur att min mor och jag står varann nära!!

    Jag mår nu bättre, bor i egen lägenhet i gbg och klarar mig på egen hand, men har stora problem med tröttheten mm efter skadan!! även konstant dubbelseende mm

    var bor du? hur längesen va din olycka? hälsn sofia! maila gärna svar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *