Kategorier
Blogg för rehabilitering

Smärtsam påminnelse

Var i Lund och Malmö i veckan. Det var trevligt. I söndags fick jag ont under min högra häl. Det blev värre och värre och det gjorde riktigt (–svordom–) ont när jag gick. I tisdags när vi kom till Lund så gjorde det ont. I onsdags när vi var i Malmö gjorde det ont. I torsdags gjorde det ont. Idag gör det inte ont.

Vet inte vad det handlade om. Kanske skulle jag få mig en trevlig påminnelse om hur det är att ha ont?

Utöver detta kan jag upplysa om att folk är vansinnigt dåliga på att plocka upp bajset efter sina hundar både i Lund och Malmö. För övrigt tycker jag bra om bägge städerna. Lådcyklar är vanliga och det är trevligt!

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Tankar om trafikolyckan

”Hej Matti!
Om jag väcker svåra minnen så ignorera mitt mail. Jag vill bara fråga om hur du tänker om den som körde bilen?”

Det kan jag svara på så att fler folk kan läsa. Nu har det gått så lång tid att det inte väcker några svåra minnen alls längre. Inte heller tänker jag på honom som körde motorcykeln. Under ganska lång tid efter min olycka tänkte jag på honom. Undrade hur saker hade varit om det inte hänt. Framför allt var jag riktigt arg och förbannad på killen som körde.

Nu har det hänt så mycket och det har gått så lång tid så jag tänker inte så ofta på det som hände. Jag kom till en punkt där jag kände att den energin det tog att gå och vara arg och att gå och grubbla helt enkelt inte fanns. Det var nog ingen tanke eller ett beslut som kom helt plötsligt utan det har smugit sig in i min vardag. Det har säkerligen mycket att göra med att det har gått flera år. Det händer fotfarande att jag tänker på det där men då oftast i samband med att jag tänker på min kompis som avled den natten. Då blir jag ledsen och förbannad. För min egen del så grubblar jag inte.

Jag tror dock att det är oundvikligt att bli jävligt förbannad ett tag. Det är nog inte bra om man fastnar vid det bara. Inte bra om man låter ilskan och frustrationen stå i vägen för träning, rehabilitering och välbefinnande… Periodvis kan man givetvis bli trött på allt och inte orka. Så har det varit för mig. Har alltid lyckats att rycka upp mig och kämpa på. Antingen kan man rycka upp sig på egen hand eller så har man någon i sin närhet som hjälper till. Det kanske händer något speciellt som får en att må bättre. Kanske lyckas man med något speciellt i sin rehabilitering som gör att man får en kick. Exempelvis när jag lärde mig gå med kryckor och kunde ställa undan rullatorn.

När vi ändå talar om kickar så kan jag nu konstatera att cykeln jag köpte för ett tag sedan var ett helt lysande köp. Det är otroligt skönt att kunna cykla igen. Idag har jag cyklat i över 1,5 timmar och det är mycket backar runt mitt hem. Dessutom har jag varit på gymmet. Nu har vi lagt vår son och jag tror jag skall fira dagens eskapader med en koffeinfri espresso.

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Cyklar igen

Har skaffat mig en ny cykel. Otroligt skönt att kunna cykla igen. Har väntat på det i mer än 5 år. Slutligen blev jag tipsad om en lådcykel. Det fungerar grymt och mitt barn kan dessutom åka med. Det är lite tungt i uppförsbackarna med det går!


Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Hjälpa andra med hjärnskador

Förra veckan var jag och hälsade på björkbacken där jag bodde ett tag. Jag träffade en tjej som hade fått en traumatiskt hjärnskada. Hon är 20 år. Kunde känna igen mig själv i hennes situation. Hennes hjärnskada uttryckte sig på många sätt som var i princip identiska med hur det var för mig. Hon var halvsidesförlamad, hade dubbelseende, kunde inte prata och mycket annat. Det är bra att träffa någon som varit med om liknande saker när man är i hennes situation. Jag kunde berätta hur det var för mig och förhoppningsvis lyckades jag både peppa och motivera henne en del…

Det kan kännas ganska hopplöst ibland och det känns som rehabiliteringen efter en hjärnskada tar så oerhört lång tid. Det TAR lång tid och på något sätt är det kanske bra att man inser det. Jag insåg det inte! Har alltid hävdat att det var bra att jag inte visste hur mycket tid och träning det skulle krävas men samtidigt så har det uppbringat en hel del ilska och frustration när min tidsplanering gång på gång har spruckit.

Det tar tid och ibland kan kännas extremt hopplöst och segt men det blir ju garanterat inte bättre om man INTE kämpar på och tror på att det kommer gå bra, så det är ju bara att jobba på. När man hamnat i denna sitsen och känner sig som jag har gjort så är det inte så mycket att fundera på. Bara att slappna av och göra det bästa av situationen. Även om det tar 2, 5, eller 10 år innan det känns okej så är det många år kvar att leva.

Det känns som det var många saker jag glömde att prata om. Just nu känns allt bra i mitt liv och det är lätt att vara optimistisk. För det mesta har jag varit väldigt nöjd och optimistisk men självklart kommer det perioder då allt känns skit. Det är viktigt att veta och det är lika viktigt att bara låta det kännas så ibland. Man får gå ner sig, deppa ihop och ta en paus från allt. Ett tag. Sedan är det lika bra att försöka rycka upp sig igen och fortsätta kämpa.

Jag kommer ihåg en period efter min olycka då allt kändes riktigt jävligt. Jag kunde inte gå eller ens ta mig till rullstolen själv. Eftersom jag inte heller kunde sova så åt jag sömntabletter. Min mamma måste ha anat att jag var extra deppig för tillfället så hon tog undan mina sömntabletter från mitt sängbord. Då jag inte kunde proppa i mig för många tabletter så kunde jag bara ligga och fantisera om hur jag lyckades släpa mig till rullstolen och rulla ner till järnvägen. Där skulle jag sitta på spåret, i mörkret, och vänta på tåget. Idag känner jag att det var tur att jag inte gjorde eller kunde göra något dumt. Med detta vill jag nog säga att hur tufft det än känns så BLIR det bättre. Tyvärr får man helt enkelt bita ihop i olika perioder av livet och bara låta allt få ha sin gång och ta sin tid…

Allting har ju blivit bra. Mitt liv är annorlunda nu gentemot före min trafikolycka men det är inte sämre. Snarare bättre. Syftet med den här bloggen var ju just att kanske kunna hjälpa någon som hamnat i en liknande situation som mig själv och nu känns det som jag förhoppningsvis lyckats lite med detta.

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Nu testar jag tomatjuice efter gymmet

Har inte tränat på ett tag. Har varit sjuk flera veckor. Förutom att det är extremt tråkigt att inte kunna träna så kom mitt onda i ryggen tillbaka som ett brev på posten. Har en gammal snowboardrelaterad grej med ryggen och det är viktigt för den att jag håller igång-

I morse när jag skulle lyfta upp min som ur sin spjälsäng small det till. Eller ja, small o small. Det kändes som om någon rotade runt mellan mina ryggkotor med en smörkniv…

Kände mig frisk från min förkylning så jag gick och körde ett lätt pass på gymmet. Två timmar efter gympasset började min näsa att rinna ordentligt. Jag nös och snorade. Konstigt nog blir det ofta så efter gymmet.

Kom ihåg en ny studie jag läst om. Tomatjuice motverkar stress efter träning. Det kan mycket väl fungera för mig. Nu sitter jag och bloggar och dricker tomatjuice. Känner mig mindre snuvig. Placebo?

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Föredrag om hjärnskador och rehabilitering

Idag har jag haft ett föredrag igen. Det var en ganska liten grupp av personliga assistenter med utökat ansvar (samordnare). Det var intressant för vi kunde föra mer av en dialog med frågor under tiden osv. Jag fick dessutom både kaffe och bulle. Det är dom små sakerna som gör det;-)

Det är alltid lite ovisst innan ett föredrag men känns alltid bra efteråt. Jag har ju varit med om en del saker och jag skulle kunna prata länge bara om rehabilitering efter en hjärnskada.

Jag talade en del om musik och hur jag musicerar nuförtiden och faktum är att jag och en kompis håller på att spela in några av mina nyare låtar. Härom dagen så var det en väldigt duktig basist och spelade bas på låten vi jobbar med just nu. Skall försöka få den klar så snart som möjligt så lovar jag att jag skall publicera den i någon form här på bloggen. Tror det kan bli bra. Det svänger:-)

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Nu = anställd

Efter åtskilliga månader (år) av arbetsträning och annat spännande har jag nu skrivit på anställningsavtal. Jag kommer att jobba på ownlabel 25%. Det känns bra att det nu är ”på riktigt”…

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Nyfiken på livet

Önskar ibland att man skulle vara lite mer nyfiken på livet. Observerade mitt barn. Jösses vad det undersöks och grejas med allt. Nästan allting är kul och spännande och han verkar upptäcka nya saker hela tiden. Själv kan jag ibland känna mig ganska svårroad och grå. I alla fall om jag jämför mig med barn. Det är ju inte så konstigt men likväl är det också lite tråkigt.

Tänk om man kunde se en bil för 47:e gången på en timma och omedelbart sträcka ut handen och peka, säga brrum-brum och le stort. Måhända kul för en själv men ganska jobbigt för omgivningen. Ni kanske förstår vad jag menar dock. Lite mer nyfikenhet och glädje i vardagen. Jag tycker ändå att jag är ganska glad men jag skulle vilja ha mer! Leva mer för stunden och i nuet…

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Pull and push comments from facebook

Testade en plugin igår som ”förenar” bloggen med facebook. Allt man kommenterar om blogginlägget på facebook syntes alltså också på denna sidan. Ber om ursäkt för detta. Lite obehagligt nästan och ingenting jag kan rekommendera.

Nu är denna funktion borttagen och det skall inte återupprepas… Gilla inlägget kan man givetvis göra som vanligt men där går gränsen för vad som är lämpligt ur ett privat perspektiv. Om en vän kommenterar på min facebooksida är det inte meningen att vem som helst kan se det. Hmm, så antar jag att det är på facebook också? Kanske man måste ställa in…

Share This:

Kategorier
Blogg för rehabilitering

Hjärnskadad har bytt server

Nu har jag bytt webbhotell igen. Förhoppningsvis har jag hittade det fetaste nu. Det är lite jobbigt att flytta wordpress-installationer. Eller tja, jobbigt och jobbigt… Man skall peka om domänen, skapa datbas, exportera databas, importera databas, ladda upp alla filer, skriva om cofig-filen och slutligen skall man vänta ex antal timmar för att se om det funkar. Funkar det kan man ta en kaffe. Funkar det inte kan man ta en kaffe och försöka hitta felet. Hittar man felet kan man åtgärda det och ta en kaffe. Hittar man inte felet kan man försöka hitta felet. Osv.

Äh, nu när jag tänker på det är det inte så jobbigt. Kanske om man är hjärnskadad?

Share This: