Just nu är jag inte så mycket på gymmet. Simmar gör jag verkligen inte. Däremot promenerar jag väldigt mycket. Tar hand om våran bebis gör jag också. Det är ganska svårt minsann. Det är svårt och lärorikt.
Återigen så får jag hävda att ur ett rehabiliteringsmässigt perspektiv så är omhändertagandet av ett litet barn bland det bästa jag kan ägna mig åt. Det som är fint med det hela är också att jag får massa rehabilitering utan att ens tänka på det. Jag har även fått mycket vatten på min kvarn angående det jag skrivit om att allt man gör som är svårt sannerligen också är bra. Detta ÄR svårt och det ÄR bra. Då menar jag givetvis inte att det bara är bra med tanke på rehabiliteringen av min kropp och mitt psyke. Det är bra på en massa olika sätt!